När jag var scout en gång i tiden hade jag på hajk en "bra-att-ha-påse" i ryggsäcken. (Ska uttalas på skånska, eftersom det var i Lund.) Det var en påse i vattentät galon som kunde innehålla tändstickor, en plastpåse, nåt litet verktyg, några snören, sygrejer och skinnlappar och annat scoutmässigt.
Nu många decennier senare upptäcker jag i flytten att en stor del av mitt bohag består av just braåhapåsar. Kanske inte alltid påsar – men burkar, askar, lådor och kartonger som innehåller saker som man inte använder, men ändå inte kan slänga eftersom det ju kan komma till användning någon gång. Frågan är bara: när och hur?
Eftersom en del av grejerna inte går att definiera, varken till namn eller användningsområde, blir det ganska svårt att verkligen föreställa sig att de kommer att brukas.
Vi borde redan som barn utrustas med en braåhapåse som räcker hela livet. Så att vi slipper samla.
2 kommentarer:
Samlandet är ett gissel. Man får nog en brahapåse som liten, det är bara så förtvivlat svårt att finna den ibland. Eller ens veta vad som står på den.
Påsarna med saker i, vars namn man inte vet, eller förträngt eller glömt bort ...tja...släng...dem...till myrorna kanske...eller till någon annan inrättning.
Jag skulle till att rätta ditt "Bra-att-ha" till "bra-å-ha" men det blev liksom överflödigt.....
Så Hans e en ekorre? *retas*
Tror du inte att det hade blivit väl tungt bördan, redan från start, att släpa på?
Jag trodde det var samlandet som var mödan värt......
Skicka en kommentar