Den slutliga menyn blev så här.
Vinerna var utsökta. Den relativt billiga champagnen motsvarade förväntningarna och höll hög klass och Léon Beyer passade utsökt till salladen.Soppan var gjord på kalvbuljong, gröna ärter, sherry och en skvätt chamgagne.
Salladen blev så här.
Färsbiffarna gjorde jag så här: ½ kg älgfärs blandades med ca 50 g mycket finskuren stekt bacon, 2 finhackade schalottenlökar, ett ägg, en rejäl klick dijonsenap och en ännu rejälare klick turkisk yoghurt (kanske 1-1½ dl). Rulla små bullar, platta till dem i pannan och stek ganska hastigt, ca 1 min på varje sida. De blir mycket saftiga. Rotsaksröran bestod av morötter, palsternacka, persiljerot, rotselleri och kålrot. Blanda med lite olivolja och en msk honung. Strö flingsalt och örter över. Servera med rabarberkompotten.
Ostarna var en utsökt Comté, en uråldrig Reggiano och den suveräna Roqueforten.
Desserten serverades i dry martini-glas. Marmeladen var den här.
Alla foton: Olof Lundgren
4 kommentarer:
Ser mumsigt ut.
Tackar för rapporteringen. Du försåg mig med inspiration till både förrätt och huvudrätt, även om jag hämtade de direkta receptbaserna från annat håll.
Men jag måste hävda att desserten faktiskt inte serverades i ”dry martini-glas”!
ctail: Trevliigt att jag kunde bistå med inspiration. Jag ber verkligen om ursäkt för min okunskap på cocktailområdet! I vår familj dricker vi bara en sorts drink (jag vågar knappt ge den ett namn efter att ha läst dina länkar) ur dessa glas; den består av gin och torr vit vermouth. I övrigt är jag usel på allt vad drinkar och drinkglas heter.
Du må vara ursäktad. Om de här glasen bara används till Dry Martini så kan ju just de exemplaren sägas vara Dry Martini-glas. Om de inte nu har blivit Dry Martini- och chokladmousseglas.
Skicka en kommentar