Kina i Sverige

En ambassadtjänsteman vid den kinesiska ambassaden i Stockholm ringde till kulturnämndens ordförande i Linköping för att försöka stoppa ett framträdande med en kinesisk trupp i konserthuset i Linköping. Felet med den kinesiska gruppen var att de sympatiserar med falungongrörelsen.

Det är anmärkningsvärt att den kinesiska ambassaden tydligen är omedveten om i vilket land den verkar. Om vi för en stund – i allmän OS-hysteri – skulle ha glömt bort att Kina är en kommunistisk diktatur så har vi nu blivit påminda.

För oss barocknördar

Hej (igen) matematik!

Här kommer en favorit i repris. En läsare har föreslagit en komplettering för 2000-talet så jag har lagt till den. Håll till godo!

Jag förmodar att flera läsare är tillräckligt gamla (eller unga) för att ha utsatts för 70-talets mattepedagogik – den där då man skulle rita en cirkel kring en mängd kameler. Då minns ni kanske också den här fina översikten över mattepedagogikens utveckling under andra hälften av 1900-talet.

1950-talet
En bonde sålde en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 4/5 av priset. Hur stor var vinsten?

1960-talet
En bonde sålde en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 16 kronor. Var snäll och räkna ut vinsten.

1970-talet
En jordbrukare sålde mängden A potatis för penningmängden B. B är en mängd, som lyder regeln B är en krona. Rita 20 små streck (///////////////////) för att beskriva mängden B, en för varje krona. I den mängd C, som beskriver produktionskostnader borde finnas 16 små streck (////////////////). Rita nu en bild av gruppen C som är en delmängd av mängden B och uppge mängden D som ger svar på frågan: Hur stor är den mängd som beskriver vinsten?

1980-talet
En jordbrukare säljer en säck potatis för tjugo kronor. Produktionskostnaderna var 4/5 av priset, vilket gör 16 kronor. Vinsten är alltså 1/5 vilket gör 4 kronor. Stryk under ordet potatis, och diskutera det med dina kamrater.

2000-talet
En bonde sålde en säck potatis för 20 kronor.
Vad tror du säcken vägde? Hur mycket tror du att det kostade bonden att odla och paketera potatisen? Hur mycket tjänade bonden på sin säck potatis?

Ungdomsmusik?

Sonen går och konfirmationsläser. Och trivs synbarligen bra med det. I dag meddelades att psalm 112 (i 1986 års psalmbok), ”Världens frälsare kom här” var en höjdarmelodi. Nu råkar just den melodin vara ca 1 700 år gammal!

Vem sa att det måste vara modern musik för att tilltala tonåringar?

Ljudföroreningar

Riksdagsledamoten Finn Bengtsson ställer en fråga till statsrådet Maria Larsson den 25 januari:

2007/08:658 Ljudföroreningar i offentlig miljö

Vår offentliga miljö ska vara möjlig att dela för alla medborgare. Denna ska då inte onödigtvis förorenas med sådant som gör att några hämmas av att vistas där, eller till och med kan ta skada.

Med stor framgång har vi i Sverige successivt rensat de offentliga rummen från den passiva rökningens hämmande och skadande effekter på människor som inte vill utsättas för detta. Intrånget på rökarnas sedan tidigare uppfattade ”rättighet” att sprida rök i lokaler som alla har tillgång till har härvidlag bedömts underordnad i förhållande till rätten för alla andra att slippa exponeras för rök då de vistats där. Lagregleringen på detta område har sannolikt också förbättrat folkhälsan, då den passiva rökningens skadeverkningar i dag får anses som väletablerade medicinska fakta.

Men på liknande sätt föreligger fortfarande andra föroreningar i gemensamma offentliga miljöer, vilket kräver politiskt övervägande huruvida dessa är acceptabla ur rättighets- och potentiellt skadlighetsperspektiv för folkhälsan.

I många offentliga lokaler läggs i dag en matta av bakgrundsljud ut från olika högtalare, och ofta är ljudnivån så pass kraftig att den stör såväl enskilda samtal som möjligheten att koncentrera sina tankar. Det är inte rimligt att den som vistas på allmän plats inte kan erbjudas en miljö fri från onödigt pålagt och påträngande ljud som för en del framkallar både stress och oro och till och med kan vara hälsovådligt för dem som har hörselskada eller befinner sig i riskzonen för att sådan ska kunna uppstå.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka tendenser till olika typer av ljud- och musikföroreningar i det offentliga rummet?

Sju sanningar

Utmanad av Sophia får jag väl försöka klämma fram med de sju dödssynderna.

1. Jag är inte den jag förefaller vara. Jag får ofta höra att jag ger intryck av att vara dominant, bufflig, ärkereaktionär, etc. I själva verket är jag undergiven, ödmjuk, liberal, m.m. En riktig mjukis alltså. Fattar inte vad jag gör för fel.

2. Jag är maniskt intresserad av det skrivna språket. Med mina egna högt ställda krav på korrekthet följer en osympatisk intolerans mot andras oförmåga och misslyckanden. Läser dreglande språkvårdstidningar och Grönköpings veckoblad. Vägrar envist att sätta kommatecken före och.

3. Min musikaliska begåvning är begränsad, men jag döljer bristerna sorgfälligt genom ett hyfsat ledarskap, god intuition och god planering.

4. Jag tillhör en minoritetsgrupp på frammarsch; jag är Mac-användare och stolt över det.

5. Jag är oerhört intresserad av mat och vin, men lyckas uppenbarligen dölja mina mycket grunda kunskaper på området väl eftersom mina barn och vänner ideligen frågar mig till råds i kulinariska frågor. Självklart delar jag generöst med mig av mitt värdelösa vetande.

6. Jag är pedantisk då det gäller texter, notskrift och layout, medan mitt skrivbord och arbetsrum framstår som en spännande utmaning för en arkeologisk expedition.

7. Jag anses av en något äldre bror vara ett datatekniskt geni och internetguru eftersom jag både har en blogg, en artikel på Wikipedia och utan svårighet kan skicka både sms och e-post.

Skickar utmaningen vidare till Lasse, Maria och Fröken Lund.

Yvonne Andersson och äktenskapet II

I samma ämne skriver Johan Kinnander i dagens Corren en utmärkt vass replik. Läs den!

Yvonne Andersson och äktenskapet

Riksdagsledamoten Yvonne Andersson ångar på i debatten om könsneutrala äktenskap och mumlar sitt mantra: familjen, barnen, kvinna och man. Hon skriver bland annat:

”I alla kulturer och traditioner har äktenskapet varit ett begrepp för samlevnadsformen mellan man och kvinna.”

Vad hon inte skriver är att andra samlevnadsformer i dessa kulturer har inneburit mobbning, utfrysning, fängelse, piskrapp, stening, hängning och andra otrevligheter.

Fänkål på Lundgrens vis

Vännen Lasse skriver på sin blogg att han lagar fänkål på Lundgren vis. Har du hittat hit kan jag ju lika gärna berätta hur det är:

Strimla fänkålen på längden – eller skär den hur sjutton du vill. Häll lite god olivolja i en stekpanna och häll på lite soja, honung och lite balsamico från Modena (Pavarottis födelsestad). Rör om och värm upp det och lägg i fänkålen. Salta och peppra och stek långsamt och länge (20-30 min). Klart!

Aldrig mer tyst II

Den lille djävulen (sekunden) håller mig vaken. Har försökt somna till Bachs lutmusik och fransk gambamusik utan nåt vidare resultat. Har också prövat sömntabletter. Funkar fint, men tiden mellan sömnperioderna (dagarna) blir dessvärre förstörda. Min audionom har lovat mig en kurs i KBT (kognitiv beteendeterapi) för tinnitusdrabbade. ”Lär dig umgås med din tinnitus” eller nåt! Ser fram emot det…

Ljudfritt II

Fick mail från en riksdagsledamot som lovade att agera i frågan. Han hade läst min debattartikel i Corren.
Han löste mig dock från mitt löfte att rösta på honom. Det tycker jag var fint!
Nu var det väl mer ett retoriskt grepp från min sida att komma med ett vallöfte. Just ordet vallöfte tycker jag har fått en komisk, för att inte säga löjlig, klang. Den politiker som lovar resultat är ju knappast trovärdig. Det säger sig självt att det enda som går att lova är att man ska göra sitt bästa.
Men eftersom han håller med mig i sak och tänker göra sitt bästa ska jag ändå allvarligt överväga att rösta på honom. Det är ju ändå tvåochetthalvt år kvar till valet.
Det är en bra karl. Sångare.

Ljudfritt tack!

För länge sedan stod det klart för alla att rökning är ohälsosamt, inte bara för rökare, utan också för dem som vistas i rökarnas närhet. Successivt har vi befriats från rökiga lokaler; biografer, väntsalar, restauranger, etc. Det anses numera självklart att en rökfri miljö är det naturliga – normaltillståndet.

Nu är det dags att gå vidare. Den ständigt växande ljud- och musikterrorn är ohälsosam och framkallar stress och oro. På det gym som jag besöker regelbundet är det ständigt radio på, inte bara i själva gymlokalen utan också i omklädningsrummet där man ska varva ner efter välförrättat värv. Vi behöver ljudfria miljöer för att kunna koncentrera oss och ägna oss åt våra gena tankar och för att ostört kunna samtala.

Det krävs hårdare tag mot dem som förpestar vår omgivning med ljud. Ge oss musikfria miljöer på allmänna platser; i affärer, restauranger, foajéer, taxi, gym och på alla ställen där man inte kan freda sig. Med den moderna tekniken kan var och en som inte kan klara sig utan ljud själv plugga in musiken i öronen och låta oss som föredrar den relativa tystnaden vara i fred. Ge oss också väsentligt lägre ljudnivåer på offentliga konserter med förstärkt musik, på teatrar och i biografer. Den tillåtna gränsen är idag på tok för hög.

Det är dags att intensifiera kampen annars kommer vi inom kort att ha en hel generation ljudstressade och hörselskadade medborgare.

Den riksdagsledamot som motionerar om lagstiftning om ljudfria offentliga miljöer ska få min röst – det är ett vallöfte.

Selleri vs kålrot

I vår familj abonnerar vi sedan länge på Ekolådan, en låda med ekologiskt odlade grön- och rotsaker som landar vid dörren en gång i veckan. Det spännande är att man inte vet vad som kommer att finnas i den. Så här om dagen kom den – och innehöll bl. a. kålrot. Jag gick och inhandlade fläsklägg och kunde knappt bärga mig till lördan då rotmoset skulle kokas. Så kom lördagen och knölarna åkte fram. Omedelbart insåg jag att jag misstagit mig. Det var inte kålrot utan rotselleri. Helgmenyn var redan fastlagd så det var bara att ila till affären och handla kålrot. Rotmoskoket blev av och söndagmiddagen var räddad!

Men sellerin då. Jag var ju tvungen att hitta på något med den. Det blev en sellerimousse (Eller moussé som de älskar att skriva i butikerna – det ser väl franskare ut). Skar sellerin i bitar och kokade tillsammans med en potatis och på slutet ett äpple i bitar. Slog av vattnet och mosade allt med mixerstav. Kryddade med salt och peppar, tillsatte lite pressad citron och lite grädde. Smakade finfint tillsammans med en honungs- och citronmarinerad kyckling.

Upphovsrätten igen

Sju moderata riksdagsmän går till storms mot upphovsrätten igen. Det är en bedrövlig kultursyn. Det handlar inte bara om nedladdning av musik på Internet. Det handlar om tiotusentals konstnärers rätt till sina verk och deras rätt att försörja sig på sin konst!

Om Wikipedia inte fanns

Vi är nog rätt många som ofta frågar oss vad som händer när systemen stannar. När vi inte längre får vår lön eller kan slå upp viktiga saker på Wikipedia. Jag måste få citera den underbare Jan Berglin som i dagens SvD berör just detta:

”Lystring! Vi har en nationell kris. Samtliga system har kraschat. Landet behöver snabbt någon med gedigna utantillkunskaper om hur lövträd ser ut om vintern, morisk konst, vara-begreppet hos Heidegger samt Andra Vatikankonciliet. Därtill måste personen i fråga kunna avstava rätt.”

Om bankerna stannar gör väl detsamma – det drabbar ju alla – men jag är djupt tacksam över att jag är lycklig ägare av både Ugglan och NE.

Den dagliga nyhetsdosen

Jag har haft en morgontidning i hela mitt vuxna liv. Det har varit en självklar och naturlig start på dagen att ta till sig nyheter, åsikter och tankar. Sedan 30 år är det Corren (Östgöta Correspondenten) som är min dagliga tidning.

Frågan är hur länge morgontidningar kommer att finnas? Mina barn och de flesta andra jag känner som är under 30 år har inte, och har aldrig haft, någon morgontidning. Konkurrensen från reklamfinansierade gratistidningar och nätet är stenhård. Man kunde kanske vänta sig att morgontidningarna skulle möta konkurrensen genom att höja kvaliteten, vässa innehållet och språket? Men icke, i stället hemfaller man åt en allt snabbbare, ytligare och slarvigare journalistik. Innehållet blir allt ointressantare. Man gräver sin egen grav.

Exotisk mat

Lagade kalops igår, varvid hustrun påminde mig om en händelse för många år sedan.
Vi var medlemmar i ett föräldrakooperativt dagis. Föräldrarnas arbetsinsats var bl.a. att dagligen laga mat till barnen. Vid ett stormöte diskuterade vi mathållningen. Flera av de yngre föräldrarna tyckte matlagningen var ett besvärligt åtagande och då vi förespråkade traditionell matlagning, typ kalops, var det en pappa som kallade det för exotisk mat.
I vår familj äter vi gärna kalops, dillkött, kålpudding, hemgjorda köttbullar och annat exotiskt, men också husmanskost som pizza, kebab och hamburgare.

Slas

Jag tror att min första Slas-kick var novellen En dansk neger publicerad i En Stockholmsbok, 1966.
Landsortspolisen från Höganäs som kommenderats till Stockholm och placerats på Kornhamnstorg möter för första gången en färgad man. Det korthuggna, hackiga språket och den dråpliga dialogen är fantastisk. Vardagsrealismen och kunskapen om våra dagliga tillkortakommanden påminner om Jan Berglins teckningar.
Tack Slas! Du får dela rum med Tage Danielsson i mitt minnes boning för texter som jag för alltid bär med mig.

Aldrig mer tyst

Jag behöver aldrig mer vara ensam.
Sedan flera månader tillbaka har jag ständigt sällskap av en liten sekund. Alltså intervallet liten sekund. Det är de två tonerna e och f (ungefär) som ligger och skaver mot varandra i mitt vänstra öra någonstans högt upp i fyr- eller femstrukna oktaven.
Jag har alltid älskat tystnad.
För mig är tystnad – tystnad. Det kanske låter underligt att påpeka det, men i det verkar idag finnas olika grader av tystnad. En del ungdomar kan mena att det är tyst bara inte någon pratar eller mp3-spelaren är av. De accepterar fläktljudet i huset och bruset från trafiken som en naturlig del av den relativa tystnaden.
Nu skrämmer mig min längtan efter den absoluta tystnaden. Min objudne gäst - den lille sekunden - kommer sannolikt aldrig att lämna mig i fred.
Jag har länge trott att tinnitus skulle vara det värsta som kunde hända mig. Eller en musiker över huvud taget. Kanske är det så, kanske inte. Jag vet inte än. Just nu tänker jag knappast på det när jag jobbar. Problemet nu är det oönskade sällskapet och det faktum att det aldrig är tyst.
När jag går och lägger mig hindrar mig den lilla sekunden från att somna och när jag äntligen somnat (För det gör jag förstås till slut.) väcker den mig med sitt envisa svirrande. Jag får skaffa mig annat sällskap. I min mobiltelefon kan jag höra på P1 nästan när som helst, men jag får nog skaffa mig en mp3-spelare så att jag kan välja bort Annika Lantz och annat trams och störa ut den lille sekunden med Monteverdi eller Bach.

Tankar om tv

Då och då när jag åker tåg läser jag kvällstidningar. I slutet av tidningen brukar det finnas 5-6 sidor med rapporter från tv- och nöjesbranschen. Sida upp och sida ner med personer som jag aldrig hört talas om. Det tyder förstås på att jag är fullkomligt ute. Dvs. jag ser på fel tv-program i fel tv-kanaler. Det kan jag stå ut med. Men lite oroad är jag. Inte så mycket för egen del, men jag får en känsla av att de personer det skrivs om inte blir omskrivna för det de kan utan bara för att de syns i tv.
Det fanns en tid då journalister befolkade tv. Nu ska det vara stjärnor. SVT hakar på Idolhysterin och erbjuder allmänheten att låta sig förnedras i en tävlan om att bli nästa tv-stjärna. Vem som helst får ställa upp.
Det var bättre på Orups (Lars!) och Bedrups tid!