Kristallkrona I

Det har kommit en kristallkrona in i hemmet. Ingen av oss hade väl egentligen tänkt oss det, men nu är det så. Den kom från svågern i Lund i en tvättkorg. Vi bor i en lägenhet som naturligtvis mer eller mindre kräver kristallkronor. Treochenhalv meter i tak och stuckatur. Första frågan var om takkroken skulle klara det. Lampan väger närmare 25 kg. Förvissade om att det hängt tjugofemkilos kronor i den kroken sedan huset byggdes 1905 var vi väl egentligen inte så oroliga. Men, vi införskaffade en kedja och hängde upp lampan någon centimeter från golvet. Hade takkroken släppt hade väl förödelsen inte blivit mindre för det. Kättingen hade krossat lampan och taket blivit förstört. Men smällen hade blivit mindre.

Sen har vi hissat upp lampan bit för bit. Rengjort den med Rejmyres specialvätska (utan innehållsförteckning – sannolikt livsfarlig), kollat elkablarna, hängt på alla prismor som ramlat av i transporten och bytt de tio(!) glödlamporna. Allt fungerar perfekt. Men den ska fortfarande upp två meter till och hur det ska gå till vet vi ännu inte riktigt. Jag tänkte också räkna prismorna så att jag kan svara på frågan när den kommer.

Återkommer i ärendet.

Språkpolisskolan

Wyrd_sister skriver här om den här boken.

Den verkar vara en bibel för oss språkfascister. Men recensentens invändningar förefaller ändå rätt sunda. Fast lite ordning bland orden kan man väl kräva?

Justerad familj

När jag kom hem från morgonpasset på gymmet i fredags började min gamla knäskada ge sig tillkänna igen och det gjorde rejält ont. Sen kom sonen hem från skolan på eftermiddagen och var justerad i höften. Ett ”låtsasbråk” med en kompis hade resulterat i att han fått en ”stock” (ja, han sa så) inkörd i höftbenet. Efter morgonpromenaden med hunden på lördagen återvände hustrun linkande. Hon hade trampat snett med foten som har en gammal ledbandsskada från 70-talet. Jämmer och elände.

Därmed var hela familjen utslagen. Den enda friska var tyvärr hunden som inte hade någon som helst förståelse för varför promenaderna plötsligt var reducerade till korta besök i buskaget runt husknuten. Okänslig typ – helt i avsaknad av empati.

Schlageryra III

Vi får väl acceptera att det inte är melodierna som tävlar i Melodifestivalen utan artisterna. I morgontidningen idag ställdes frågan till ett antal olika människor: ”Vem vinner ikväll?” Inte: ”Vilken låt/melodi vinner i kväll?”.

Men då kvarstår frågan: Varför plockar man från början inte fram eliten av sångare för att framföra bidragen? Och med eliten menar jag inte nödvändigtvis Lill-Babs, Carola och Tommy Körberg.

Igår i Så ska det låta fick man höra Åsa Fång, en för mig fullkomligt okänd sångerska som var briljant! Rent, mångsidigt och charmigt. Även de andra medverkande var lysande: Jenny Berggren (Ace of Base), Magnus Carlsson och Robert Gustafsson. Gustafsson verkar kunna varenda låttext som skrivits, oavsett genre eller språk. Vilken begåvning!

Språklek

Jag tycker det är kul med de där säkerhetskoderna som dyker upp här och där. Färgen, typsnittet och bokstavskombinationen gör det lätt att associera till sinnesstämningar och ordlekar. ”jstrm” kan ju bli Sjöström t.ex. ”ixzzbqr” ser ut som en arabisk självmordsbombare. Vilka associationer får du? Välkommen med dina bidrag!

Hey Jude!

The Beatles för alla åldrar!

Sportfånar!

Det är inte ofta – men det händer, att jag inte bläddrar förbi sportsidorna. Idag läste jag Rooney Jerrevångs, Correns sportchefs, krönika. Under rubriken ” Bästa laget men sämsta publiken” skriver han bland annat: ” Publiken i Cloetta center är en parodi på idrottslig entusiasm.”

Herregud – nu räcker det inte med att det kommer mycket folk och att laget spelar bra. Nu ställs det också krav på hur publiken ska bete sig.
Men om den inte vill?

Jag skulle aldrig i livet sätta mig på åskådarplats vid en hockeyrink om det ställdes krav på mig att jag skulle vara någon slags medagerande! ”Dansa, sjung, ställ er upp och hoppa. Gör nåt. Låt ishockey-Sverige höra att ni finns.”, skriver Jerrevång.

Jag är helt övertygad om att det är liknande beteende som till sist urartar i huliganism. Var tacksam för att publiken sitter ner och håller truten!

På ostfronten intet nytt

I Wisconsins huvudstad Madison har det varit ost-VM berättar DN. Trots att det var ost-VM var det västvärlden som vann...

Och det var den Gamla världen som tog hem förstapriset. Ostmästare Michael Spycher från Wasen i Schweiz vann med sin Gruyère.

Man undrar om min Prima Donna var med?

Ymer

När jag var liten bodde vi en sommar i Köpenhamn. Jag var nog sådär en sexsju år. Vi hade bytt lägenhet med en dansk familj. På den tiden – det var väldigt länge sedan – fanns det mjölkaffärer. Även i Danmark. I min familj kallade vi filmjölk för surmjölk i vardagslag, men det hette nog filmjölk egentligen.

I Köpenhamn skickade mamma ner mig till mjölkaffären för att köpa surmjölk. Det är klart att de inte förstod vad den lille gossen med stockholmsdialekt ville ha. Inte heller förstod den lille gossen vad de snälla danska tanterna (med köpenhamnsdialekt) sa till honom. Jag försökte förstås med filmjölk också, men lyckades inte göra mig förstådd.

När jag gråtande kom tillbaka till mamma med oförrättat ärende fick jag lära mig att surmjölk på danska hette ymer. (Det kunde hon väl för sjutton ha sagt från början!)

Jag tror att det heter tykk mælk nuförtiden i Danmark, men ymer finns visst kvar, men det spelar ju ingen roll när mjölkaffärerna inte längre finns.

Problematik vs problem

När vi ändå är inne på språk kan vi ju ta det där med problematik också. I dagens Corren kunde man läsa: ”Däremot medger han att det fanns en problematik i början på hösten.”

Vad är det för fel på ”…att det fanns problem i…”.

Problem är en svårighet som det krävs ansträngning att komma till rätta med – eller ett bekymmer, men det kan förstås också vara en uppgift som kräver tankearbete och analytisk förmåga, t.ex. ett matteproblem.

Problematik däremot är en grupp av sammanhängande problem och det krävs att man anger vilken grupp det är, oftast genom sammansättningar, t.ex. sysselsättningsproblematiken.

Stigmatiserad

Varje tidningsledare, debatt- eller kulturartikel av rang innehåller idag ordet stigmatiserad.

Problemet med modeord är att de ärvs, eller snarare smittar. Som en löpeld förs de från person till person, från redaktion till redaktion. Som i viskleken vet ingen till slut varifrån det kommer eller vad det betyder.

Ordet stigma är grekiska och betyder stick eller märke. Ett stigma är ett sår som anses likna dem som Jesus fick vid korsfästelsen. I överförd betydelse är ett stigma antingen ett tecken på psykisk sjukdom eller ett negativt socialt kännetecken.

Stigmatiserad innebär således att stigma framkallats hos någon, eller – i den betydelse de flesta försöker använda – att någon utpekats som avvikande.

Det finns enklare ord.

Kompetensutveckling

Idag har jag ägnat mig åt kompetensutveckling. Två timmars enskild undervisning i dirigering kändes ofantligt lyxigt.

De senaste decennierna har jag dirigerat i stort sett dagligen och också undervisat massor av timmar i dirigering, men aldrig tänkt på att jag kanske själv skulle kunna få påfyllning.

Som sagt lyxigt – och vansinnigt roligt! Fortsättning följer.

Bach - en bubblare

Tyvärr tror jag inte att denna champagne lever upp till samma höga nivå som Johann Sebastian gör med sin musik. Men det är ju en fin etikett, så det vore kul att pröva någon gång!

Kvinnodagen

Det mesta talar för att kvinnan är mannen överlägsen i de flesta avseenden. Det är många med mig, som med bestämdhet hävdar att världen förmodligen skulle sett mycket bättre ut om kvinnorna styrt den.

Kvinnor är bättre ledare och fattar bättre beslut. Kvinnor har större empatisk förmåga och är mer måna om att förankra de beslut de fattar. Kvinnor är mer prestigelösa.

I dag – i jämställdhetstider – är det förstås svårt att propagera för ett matriarkat, men kanske kunde man åtminstone kompensera kvinnorna för några tusen års oförrätter och be dem ta hand om besluten fram till år 4000?

Sen är vi kanske mogna för ett jämställt samhälle.

Coleslaw

Vi får med Ekolådan en massa fantastiskt fin vitkål. Oftast gör vi Coleslaw – om vi inte orkar göra kålpudding eller –dolmar.

Här är mitt recept på Coleslaw:

• Knappt 2 l finhackad vitkål (= ett litet huvud, ungefär en full matberedare)
• Ett par finhackade morötter
(Ibland har jag också använt lite rödkål i. Det gör ingen större skillnad i smak.)
• 0,8 dl socker
• ½ tsk salt
• svartpeppar
• 1 ½ msk vitvinsvinäger
• 2 ½ msk citronsaft (ungefär ½ citron)
• 0,5 dl mjölk
• 0,5 dl filmjölk
• 1 ¼ dl majonnäs (hemgjord eller köpt)

Riv kål och morötter i matberedaren. Blanda socker, salt, peppar, majonnäs, mjölk, filmjölk, vinäger och citronsaft i en stor skål. Vispa till en jämn smet och blanda ner kål och morötter. Blanda och lägg i burkar och ställ i kylen.

Ryck en bok

1. Ryck närmaste bok i din omgivning
2. Öppna sidan 23 i boken
3. Leta upp femte meningen på den sidan
4. Posta meningen i din blogg tillsammans med dessa instruktioner
5. Lägg gärna till bokens titel och författare

"Musiken är förvisso ett omistligt inslag i de akademiska ceremonierna."

Maj Aldskogius (red.): "...kunn' I dock så wackert låta..." Uppsala Akademiska Kammarkör 50 år.

Till Wyrd_sister

från en som är obrottsligt lojal, luktar lite lagom, samt tacksam om du slösar med hennes tid och leker med hennes känslor.

Äcklig affisch

Det är en sällsynt äcklig affisch som kulturföreningen AKC gjort till sitt punkevenemang på Skylten i Linköping. Men det är inte dålig konst. Rent grafiskt är den rätt okey.

Den kommunala tjänstemannen Stina Bond som beslutat att förbjuda affischen säger, enligt Expressen:

– Jag ser det inte som censur, utan som att ta ner en olämplig affisch.

”…ser det inte som censur”! Jo jag tackar jag! Vad är det för olämpligheter som kommer härnäst? Det behövs kanske en liten kurs för de kommunala tjänstemännen i demokrati och yttrandefrihet.

Biskop Martin i Linköping tycker enligt Corren att affischen är osmaklig – men inte mer än så. Klok karl.

Vi är nog många som trott att vi lever i frihetens – och därmed yttrandefrihetens – stamort på jorden. Men hej vad vi blivit bedragna!

Linköpings universitet historiskt

Internationella engelska gymnasiet marknadsför sin etablering i det gamla riksbankshuset i Linköping med följande text:

”Our school is located in a beautiful building in the heart of Linköping [...] The cathedral, the university and other historic sites are all within a short walking distance.”

Till saken hör att huvuddelen av Linköpings universitet tillkom på 1970-talet och kan därmed knappast nämnas i samma andetag som Domkyrkan och ”other historic sites”. Dessutom ligger det en dryg halvmil från det nya gymnasiet, så ”a short walking distance” är i sanning ett brittiskt understatement.

För övrigt är det bara att gratulera Engelska skolan till att ha lagt vantarna på den imposanta byggnaden från 1903 i stadens absoluta centrum!

Sjung i kör – rädda världen!

Barn som sjunger i kör startar inga krig! Inför obligatorisk körsång för alla pojkar!