När jag kom hem från morgonpasset på gymmet i fredags började min gamla knäskada ge sig tillkänna igen och det gjorde rejält ont. Sen kom sonen hem från skolan på eftermiddagen och var justerad i höften. Ett ”låtsasbråk” med en kompis hade resulterat i att han fått en ”stock” (ja, han sa så) inkörd i höftbenet. Efter morgonpromenaden med hunden på lördagen återvände hustrun linkande. Hon hade trampat snett med foten som har en gammal ledbandsskada från 70-talet. Jämmer och elände.
Därmed var hela familjen utslagen. Den enda friska var tyvärr hunden som inte hade någon som helst förståelse för varför promenaderna plötsligt var reducerade till korta besök i buskaget runt husknuten. Okänslig typ – helt i avsaknad av empati.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar