Oslagbart tilltugg till vitt eller rött vin, champagne (förstås), sherry och drinkar.
Köp en bit Parmigiano-Reggiano. Fuska inte. Köp inte Grana Padano eller riven ”parmesan” i påse. Det är stor skillnad!
Riv osten på den grova delen av rivjärnet. Kör den inte i matberedaren. Ännu har ingen uppfunnit en matberedare som klarar att riva Reggiano mer än en gång…
Lägg små högar av osten på ett bakplåtspapper på en plåt. Jag brukar använda en barnsked eller tesked för att få ungefär lika stora högar. Maka ihop varje hög lite så att den håller ihop. Grädda i högt läge i varm ugn (250-275°). Passa noga! Ta fram en stol och sätt dig framför ugnsluckan och betrakta processen. Den tar bara några minuter.
Kexen ska bara bli lätt gyllenbruna – inte mörka! Blir de för brända smakar de riktigt illa!
I dagens Corren skriver Birgitta Hybinette: "Varför hyser SÅ många kvinnor ett SÅ ohämmat intresse för sitt yttre?"
I sin recension i SvD den 8 mars av Den fule skriver Lars Ring: "Den fule är en 80 minuter kort, absurd och återhållen komisk moralitet om en tid då människan skär bort det fula – på utsidan. Det fula inuti är ännu något mer svårt att få bukt med."
Som sagt, det är inte skalet som räknas, varken hos apelsiner eller människor – utan innanmätet. Hur många hundra år till ska det ta innan vi förstår det?
Har just varit och sett Den fule av Marius von Mayenburg på teatern.
Fantastisk pjäs! Absurd teater då den är som bäst. Magnifikt spel av Christian Zell och Marika Strand. Vilka lysande skådespelare det finns i den här ensemblen.
firas numer alltid en söndag före Palmsöndagen. Det innebar i år att den kom att ligga redan den 9 mars! Eftersom bebådelsen innebar att Maria blev havande med Jesus denna dag innebär det förstås också att juldagen kommer att infalla den 9 december i år. Därmed har vi också anpassat oss efter det kommersiella julfirandet som ju startar tidigare för varje år. Å andra sidan kommer adventstiden att börja redan i början av november och chanserna att få en vit jul blir allt sämre. Och vi som ska ha advents- och julkonserter får börja öva på sångerna redan i augusti.
Å andra sidan kommer Lucia att infalla efter jul och Trettondagen hamnar i närheten av Menlösa barns dag – eller Värnlösa barns dag som den väl heter numera.
Att påstå att tiden är ur led är en stark underdrift. Kanske vore det bättre att vara muslim? Är det nån som vet? Är det bättre ordning på helgdagarna i islam?
Med jämna mellanrum kommer nedladdningsdebatten upp. Idag är det en av Correns medarbetare, Mikael Wiik, som fritt får tycka till om hur verkligheten ser ut. Och då är det förstås ”skiv- och filmbolagen” som ska lösa problemet åt dem som tycker att de fritt förfogar över det som finns tillgängligt på nätet.
Men herregud, kan vi inte någon gång diskutera det som saken egentligen gäller?
Nämligen: Hur ska den enskilde konstnärens rätt att själv förfoga över sitt verk skyddas? Hur ska de människor som skapar konst, musik, litteratur, eller vad det vara må, få ersättning för det som de gjort? Har de verkligen inte rätt att själva bestämma över om det ska vara fritt tillgängligt eller om de vill att det ska vara en kommersiell produkt?
Detta är kärnfrågan. Sen ger jag tusan i om hundratusentals eller miljoner människor tycker att resurser på nätet är deras personliga egendom. Det är den inte!
Just nu har vi en upphovsrättslagstiftning som många är missnöjda ned. Hur ska vi få den att fungera?
Hittade en 24-månaders Grevé hos osthandlaren. Knastrigt torr och ymnigt rinnande ur de stora hålen. Utsökt nötig. Till vår stora förvåning uppskattades den inte av gästerna. ”Den må vara två år gammal, men jag kan inte uppskatta Grevé” hördes det något försiktigt, men med den uppriktighet som präglar våra matdiskussioner. Nu fanns det ju en nästan lika gammal och grottlagrad Comté och lite annat smått och gott också, så det drabbade ju ingen hungrig. Till ostarna serverades en Amarone. En Tommasi från 2003 som dröjt sig kvar i vinkällaren. Den föll emellertid på läppen utan beklaganden!
Långfredagen kom den på plats! Med hjälp av block och skotlina, inhandlade på Clas Ohlsson, och den nära två meter långe svågern, fick vi upp åbäket. Att installera dimmern var det lättaste momentet. De tio 40 W-lamporna lyser nu upp rummet efter behov, från mys- till städbelysning. Försökte räkna prismorna igen och kom fram till att det nog är någonstans mellan fem och sex hundra, snarare är sjuhundra.
Så är vi snart där - vid påskaftonslunchen. Då kan vi åter ta upp frågan om hur de Bengaliska äggen ska tillredas. Det är trevligt!
Nej, det var väl inte så lyckat. Jag erkänner det. Det var förstavelsen världs- som ställde till det. Att rimma på poesidagen hade varit lättare. T.ex. om någon varit i broderitagen, eller i värsta fall brutit mot horerilagen.
Den klassiska rimma-på-varje-stavelse-raden är:
– Se hit din mordiska bastiljesnok,
ge hit min Nordiska Familjebok!
Tyvärr har jag glömt ur vilket spex den är, men det kan säkert mina läsare upplysa om.
Det ska fan vara poet.
Försök själv att rimma på världspoesidagen! Jag vill trots allt gärna bidra till all världens omistliga poesi och gör det med denna tänkvärda, obegripliga, kraftigt haltande dikt:
Skalden tar sig en sup
den når förtärd eau-de-viemagen
och versen får extra djup.
En skål för världspoesidagen!
Även om det just nu är kallare än på länge är det idag vårdagjämningen. Solen går upp rakt i öster och ner rakt i väster. Om någon skulle behöva justera sin kompass gäller det att passa på nu…
Dessutom är det nyår – persiskt nyår – då iranier och kurder m.fl. firar Noorooz. Då ska man äta sju särskilda saker som börjar på s. De ska alltså inte läggas under kudden, utan ätas.
I morgon är det Världspoesidagen!
Kördirigentyrket är ganska speciellt. Förutom hantverket, det rent gestiska (som man säger i branschen, d.v.s. hur man rör händer och armar) och det musikaliska, ställer det vissa krav i repetitionsarbetet som jag har svårt att hitta jämförelser med i andra yrken.
Man ska locka ur de enskilda sångarna deras bästa prestationer och konstnärskap och samtidigt forma det till en kollektiv prestation som gärna stämmer överens med dirigentens (mina) egna konstnärliga ambitioner.
Det gäller att arbeta snabbt och effektivt – samtidigt som man ska vidmakthålla en öppen och positiv stämning. Det gäller att höra vad som sker och omedelbart kunna korrigera det som inte är bra och hela tiden höja prestationsnivån hos den enskilde koristen. Det innebär att jag måste fatta blixtsnabba beslut och snabbt formulera pedagogiska och korrekta instruktioner så att alla förstår – och kan agera efter instruktionerna. Ibland blir detta väldigt spontant och bildspråket kan då ta över de mer konkreta musikaliska termerna som kanske i de flesta fall vore att föredra.
I manskören (som jag snart lett i trettio år) sitter det ofta någon och antecknar de grodor som då och då hoppar ur min mun. Det jag egentligen förväntar mig är naturligtvis att sångarna antecknar alla instruktioner – de kloka och konstnärliga råd jag förmedlar. Men det stannar inte därvid. Även det andra noteras. Så då och då blir jag påmind om vad jag sagt förra året, för två år sedan eller ännu längre tillbaka. Ofta just om den aktuelle passagen, frasen eller stycket. Något dumt jag sagt om en viss stämma eller sångare eller någon fånig liknelse eller olämpligt ordval.
Då får man stå där med skammen och försöka förklara varför man sagt att andrabasarna ska låta mera latinovulgo…
För två år sedan skrev jag här på bloggen om vackra ord. Diskussionen dyker upp då och då. Läs t.ex. på Språkbloggen där även språklagsförslaget diskuteras.
I DN utsågs år 2005 ordet sommarvind, förevigat av den östgötske skalden Samuel Hedborn i visan/dikten ”Ute blåser sommarvind”, till svenskans vackraste ord.
Fortfarande ligger bebådelse på min tio-i-topplista. Den 25 mars är det Jungfru Marie bebådelsedag – ännu vackrare! Även den rytmiska formen gör att vissa fraser blir njutbara. Se 6/8-takterna
och njut!
Språklagsutredningen fastslår att det i Sverige är svenska som ska gälla. Vi känner igen det från Palmær: ”Blott Sverige svenska krusbär har”.
Det är på många sätt glädjande även om lagar i sådana här mjuka frågor tenderar att bli lite mjäkiga. Tänk er bara: Sex månaders fängelse för att ha skrivit en avhandling på engelska! Trettio dagsböter för oöversatta engelska fackuttryck! Tio dagsböter för att ha stavat fel till kassett och fåtölj.
I en debattartikel i senaste numret av Grönköpings Veckoblad föreslår hr grundmag Gustaf Negusson ett steg i motsatt riktning, nämligen att vi skall internationalisera vårt alfabet och ersätta de tre vokalerna å, ä och ö, med de tre internationellt mer gångbara a, a och o. Motivet är redan välkänt för många: ”Torde val detta nydanande av det svenska spraket aven sla synnerligen val ut inom den sa populara anvandningen utav datorer. Vilja ju dessa maskiner inte alltid medgiva anvandandet av de ovan namnda å-, ä-, samt ö-prickarna.
Kanske måste vi välja väg – eller också inte. De flesta språkanvändare är nog ense om att en regelbok är bra, men att den inte kan vara tvingande. Tanken om ett normerat språk är att det är demokratiskt och motverkar utanförskap. Samtidigt är det precis tvärtom. Den som inte klarar av att hålla sig till normerna hamnar utanför – på ena eller andra sidan.
Jag som just bestämt mig för att vintern var slut och att det var dags att skippa bussåkandet och börja cykla till jobbet igen. Men det var ju inte att tänka på. Undrar vilken årstid det är nu – egentligen.
Det har kommit en kristallkrona in i hemmet. Ingen av oss hade väl egentligen tänkt oss det, men nu är det så. Den kom från svågern i Lund i en tvättkorg. Vi bor i en lägenhet som naturligtvis mer eller mindre kräver kristallkronor. Treochenhalv meter i tak och stuckatur. Första frågan var om takkroken skulle klara det. Lampan väger närmare 25 kg. Förvissade om att det hängt tjugofemkilos kronor i den kroken sedan huset byggdes 1905 var vi väl egentligen inte så oroliga. Men, vi införskaffade en kedja och hängde upp lampan någon centimeter från golvet. Hade takkroken släppt hade väl förödelsen inte blivit mindre för det. Kättingen hade krossat lampan och taket blivit förstört. Men smällen hade blivit mindre.
Sen har vi hissat upp lampan bit för bit. Rengjort den med Rejmyres specialvätska (utan innehållsförteckning – sannolikt livsfarlig), kollat elkablarna, hängt på alla prismor som ramlat av i transporten och bytt de tio(!) glödlamporna. Allt fungerar perfekt. Men den ska fortfarande upp två meter till och hur det ska gå till vet vi ännu inte riktigt. Jag tänkte också räkna prismorna så att jag kan svara på frågan när den kommer.
Återkommer i ärendet.
Wyrd_sister skriver här om den här boken.
Den verkar vara en bibel för oss språkfascister. Men recensentens invändningar förefaller ändå rätt sunda. Fast lite ordning bland orden kan man väl kräva?
När jag kom hem från morgonpasset på gymmet i fredags började min gamla knäskada ge sig tillkänna igen och det gjorde rejält ont. Sen kom sonen hem från skolan på eftermiddagen och var justerad i höften. Ett ”låtsasbråk” med en kompis hade resulterat i att han fått en ”stock” (ja, han sa så) inkörd i höftbenet. Efter morgonpromenaden med hunden på lördagen återvände hustrun linkande. Hon hade trampat snett med foten som har en gammal ledbandsskada från 70-talet. Jämmer och elände.
Därmed var hela familjen utslagen. Den enda friska var tyvärr hunden som inte hade någon som helst förståelse för varför promenaderna plötsligt var reducerade till korta besök i buskaget runt husknuten. Okänslig typ – helt i avsaknad av empati.
Vi får väl acceptera att det inte är melodierna som tävlar i Melodifestivalen utan artisterna. I morgontidningen idag ställdes frågan till ett antal olika människor: ”Vem vinner ikväll?” Inte: ”Vilken låt/melodi vinner i kväll?”.
Men då kvarstår frågan: Varför plockar man från början inte fram eliten av sångare för att framföra bidragen? Och med eliten menar jag inte nödvändigtvis Lill-Babs, Carola och Tommy Körberg.
Igår i Så ska det låta fick man höra Åsa Fång, en för mig fullkomligt okänd sångerska som var briljant! Rent, mångsidigt och charmigt. Även de andra medverkande var lysande: Jenny Berggren (Ace of Base), Magnus Carlsson och Robert Gustafsson. Gustafsson verkar kunna varenda låttext som skrivits, oavsett genre eller språk. Vilken begåvning!
Oslagbart tilltugg till vitt eller rött vin, champagne (förstås), sherry och drinkar.
