Referenser i tiden

Det händer mig hela tiden. Visst har det hänt dig också?

Jag läser en rubrik och tror att jag förstår vad den handlar om, men icke. Idag stod det på min startsida:





Vem Bond är råder det väl ingen tvekan om men jag undrade förstås lite över kopplingen mellan Agent 007 och min barndoms superagent, Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist. Jag klickade på nyheten och hittade - till min besvikelse - vår tids Kalle Blomkvist.

Du gamla, du fria 2

Texten är från Svensk söndagsskolsångbok för hem, skolor och barngudstjänster, 1929.

Vi närmar oss den 6 juni då tiotusentals (hundratusentals?) röster ska klämma i med ”Du gamla, du fria”. Den som mina mellanstadieelever, under min korta karriär som musiklärare på 70-talet, kallade för ”landskampslåten”. På senare tid har en del av texten börjat förvanskas och det gör kanske inte så mycket – den blir varken bättre eller sämre av det. I andra strofens tredje versrad står det ”Jag vet, att du är och du blir vad du var” som nu ofta sjungs ”Jag vet, att du är och förblir vad du var”.

Det kan ju tyckas vara en bagatell, men om man försöker analysera vad texten egentligen säger oss kan det bli intressant. Till att börja med måste jag tillstå att den gode Dybeck lyckats ganska väl med rytm och ordval. Det är lätt, käckt och klämmigt att sjunga ”Jag vet, att du är och du blir vad du var”. Det studsar fint i upprepningarna ”du är”, ”du blir” och ”du var”, och rent poesitekniskt är det allitteration och inrim som heter duga. Men vad betyder det?

Det talas i texten om Nordens (Nordens – inte Sveriges!) företräden och storhet i "fornstora dar" och sen meddelas det att sångens ”jag” vet att Norden är vad det en gång varit och kommer också att bli vad det en gång varit. Det här är besynnerligt. Om det redan är, kan det väl inte också bli – liksom samma sak?

I vår moderna världsbild är kanske detta synsätt inte heller särskilt sympatiskt. Jag är förstås osäker på vilken storhet det är Dybeck syftar på, men med utgångspunkt från att texten skrev 1844 så får man gissa. Oavsett om vi gissar på den gustavianska epoken, stormaktstiden eller vikingatiden så kan vi väl konstatera att det inte är samhällen som vi vill återupprätta eller återskapa. Däremot kan ju Dybeck kanske syfta på ett slags inre storhet – Norden som föregångsland när det gäller att ta hand om sin befolkning, sina naturtillgångar och att vara generöst mot främlingar och oliktänkande. Då börjar det likna något, men vi vet fortfarande inte hur författaren tänkte.

Om vi alltså accepterar att vi inte känner ordens verkliga innebörd och att satsen också egentligen är helt obegriplig, hur ställer vi oss då till nytolkningen: ”Jag vet, att du är och förblir vad du var”? Jag måste säga att den blir begripligare, rent semantiskt. Nu står det rent ut att jag vet att det kommer att förbli som det en gång var! Men då har man tappat den studsande poetiska finessen i rytmen och det är synd tycker jag. Dessutom kvarstår dilemmat: Vill jag verkligen att det ska förbli som det en gång var? Ja, det beror då på vad man läser in i Dybecks bild av Nordens storhet.

Vi vet att ”Du gamla du friska”, som den först hette, sjöngs första gången den 18 november 1844 vid en ”Aftonunderhållning med nordisk folkmusik” i Kirsteinska huset i Stockholm. Dybeck hade skrivit texten till en balladmelodi upptecknad i Västmanland. Vad man däremot glömt bort är att Dybeck faktiskt framhöll att ”de högst medelmåttiga orden” var skrivna just för detta sammanhang och inte avsedda att spridas eller ges ut i tryck. (Anna Ivarsdotter: Musiken i Sverige, bd III, 1992, sid 68.) Mot denna bakgrund kan man ursäkta Dybeck. Det var som att skriva en spexkuplett eller en schlager; orden och rytmen var viktigare än innehållet.

Det är alltså inte rättvist att klanka på Dybecks text. Det är inte hans fel att hans text blivit Sveriges nationalsång och det var aldrig hans avsikt att skriva någon sådan.

Mot denna bakgrund kan man därför sjunga, tycker jag, lite som man vill. En gissning, baserad på Google-träffar, är att en tiondel av er kommer att sjunga den nya versionen och resten som Dybeck skrev.

En sak är dock säker – majoriteten av svenskarna kommer inte att sjunga alls, men det är en annan historia.

Politisk polemik

Enligt Corren var Vänsterpartiets budskap på Första maj i Linköping: "Ut med Reinfeldt, Borg och Littorin - vi vill inte ha några borgarsvin". Med ordval som 'svin' har V visat att argumenten tryter och endast okvädinsord återstår. Marschen ut ur Riksdagen har startat.

Dagens elakhet

Efter den brittiske hovpoeten ("Poet Laureate") Alfred Tennysons död 1892 förblev uppdraget som drottningens poet vakant fram till 1896 då Victoria utsåg Alfred Austin. Många mediokra poeter lär ha traktat efter befattningen, bland dessa fanns Lewis Morris. Denne beklagade sig för Oscar Wilde med orden:
– There is a conspiracy of silence against me, a conspiracy of silence. What ought I to do, Oscar?
Wilde svarade lakoniskt:
– Join it.

Kör vs orkester

Länsmusiken i Stockholm har gett sig in i körvärlden, det är oerhört glädjande. Alltför länge har körmusik betraktats som en egen genre - vilket det förstås inte är - och ställts vid sidan av den instrumentala konstmusiken. Nu öppnar man också för ett samtal med temat "Koristen – Amatör eller professionell?" Man får förmoda att frågan gäller varför professionella korister verkar under helt andra villkor än professionella orkestermusiker.

I panelen sitter undertecknad, samt Erik Westberg, Sofia Eberhard och Katarina Henryson.

Nu på torsdag den 29 april 2010 kl. 18 på Stallet, Stallgatan 7 i Stockholm.

Vilmas knäckebröd

I många år har Vikabröd varit en favorit i brödkorgen - överlägset allt annat knäckebröd. Men nu har det dykt upp en stenhård konkurrent: Vilmas råg- och surdegsknäcke! Svårupptäckt och svåröverkomlig, men väl värt alla uppoffringar.

Idolbild!

Äntligen cykelväder!

Uppmuntrad av det återfådda cykelföret bestämde jag mig för att anordna ett litet cykelrace. (Det är jag som sköter tiduret.)

Du gamla, du fria

Den gamla skolsångboken "Sjung svenska folk!" kommer äntligen i en ny upplaga lagom till nationaldagen den 6 juni och Kronprinsessans bröllop, meddelas det från den statliga Nationaldagskommittén.

Samtidigt har Riksdagen beslutat, efter mer än ett sekels hattande, att "Du gamla, du fria" nu får officiell status av Sveriges nationalsång – eller Swedish National Anthem, som den alternativa titeln kommer att vara. Till yttermera visso har man beslutat om en version 2 (nr. 5b i sångboken) i a-moll att användas i de sällsynta fall landslaget förlorat en match i fotboll eller ishockey.

Mina kontakter i musikbranschen har gjort att jag här har möjlighet att publicera både bild och ljud.

Angostura!

Angostura Bitter (nr 741, 149 kr/2 dl), är en bittersöt spritdryck från Trinidad. Den används bara droppvis och därför räcker en flaska hela livet om du inte är storkonsument av cocktailen Manhattan där den används som krydda.

Men Angostura kan också användas för att smaksätta brännvin. Häll upp ditt okryddade brännvin – jag föredrar alltid Brännvin Special – i snapsglaset, tillsätt några droppar Angostura och rör om. Som allt kryddat brännvin ska det förstås vara rumstempererat så att smaken framträder. Isiga snapsar är en styggelse…

Pröva Angosturabrännvin till de bengaliska äggen nedan.

Bengaliska ägg

När det drar ihop sig till Påsk brukar jag påminna om BENGALISKA ÄGG! Därför gör jag det i år igen: Glöm inte att äta Bengaliska ägg till påsklunchen!

Nej, jag gillar inte ”Nya Corren”

För några veckor sedan dök husorganet upp i ny skepnad. Mycket var positivt, bland annat en kulturdel två dagar i veckan. Bravo! Ett antal ”tyngre”, icke nyhetsbundna, artiklar har också dykt upp, vilket är glädjande. Bra gjort!

Jag är traditionalist – förstås, och då är det jobbigt när man rubbar tillvaron. Jag har alltid läst tidningen antingen från början: ledare, ledarstick och debattartiklar eller bakifrån: kultursidorna. Nu har man bökat till det. De kortare ledarkommentarerna är utkastade bland det redaktionella materialet och debatten förflyttad till insändarsidorna. Och kulturen nånstans mitt i. Detta har man gjort för att tvinga mig att läsa annonser och sport får man förmoda! Men jag vill inte.

Jag vill ha det som det var förr. Inte för att jag är konservativ utan för att det passar mig. Nu tappar jag bort ledarkommentarerna – sen må ni blaffa på med hur mycket färg som helst – men jag har inte tid att leta. Allt oftare har jag lagt morgontidningen på köksbordet och satt mig vid datorn och läst DN och SvD istället…

Återgå genast till ordningen!

För övrigt anser jag att anonyma insändare är en styggelse och ovärdigt en seriös tidning!

Körmusik vs orkestermusik

Ett ämne som engagerat mig under många år är varför körmusik är så styvmoderligt behandlad jämfört med orkestermusik. Det syns på alla plan, från kulturskolan upp i departementen. Och inte minst på tidningarnas kultursidor. Körsång är numera förpassad till ett slags friskvårdsprojekt, medan symfoniorkestrarna är kulturens flaggskepp.

I dagens Svenska Dagbladet illustreras det tydligt:


Be vem som helst att associera till (Händels) Messias så får du svaret: KÖR (Eller möjligen "Hallelujakören"(!).) Men inte i SvD. Då är svaret "symfoniorkester"! Va? Bedrövligt! Pinsamt!

(Facit: Uppsala Akademiska Kammarkör, Fyris Kammarkör, Gävle Symfonikör och Gävle Symfoniorkester ledda av Stefan Parkman, respektive Radiokören, Gustaf Sjökvists Kammarkör och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Herbert Blomstedt.)

Credo på kvinnodagen

• Jag tror att kvinnor är bättre än män på det mesta.

• Jag tror att vi skulle haft en bättre, fredligare värld om fler kvinnor hade haft mer att säga till om.

Mat jag inte tycker om

Det här blir kanske en återkommande rubrik. Förhoppningsvis varvad med "Mat jag tycker om". Och då talar jag inte om recept eller menyer, utan om enskilda produkter som jag av en eller annan anledning köpt.

1. Felix Cornichons är en bedrövlig produkt. Smaken har inget gemensamt med riktiga franska cornichoner.

2. Scans bacon har jag undvikit länge, men någon gång återvänt till (då Lithells varit slut) bara för att konstatera att den är berövlig. Jag vet inte om skillnaden ligger i att Lithells är rökt på ett naturligt sätt, medan Scans är kryddad med rökarom.

Lithells bacon är det du ska leta efter.

Vill vi ha det så?

Slimmad organisation. Säkert honnörsord för många, men finns det något värre begrepp? Som ytterlighet innebär det att ett antal personer jobbar ihjäl sig – och ett antal är arbetslösa…

Följderna ser vi dagligen i form av oändliga kassaköer, telefonköer, överfulla bussar och tåg. Allt är dimensionerat efter ett slags genomsnittligt förhållande.

Mest påtagligt blir det i tider som dessa. Istappar hänger som gigantiska hillebarder från taken, beredda att spetsa oss arma fotgängare när vi minst anar det, och ingen finns det som plockar ner dem. Åldringar faller med sina rollatorer som käglor i salt-sand-snömodden, ty den som skulle skottat har redan gjort det (Sic!). SJ och Östgötatrafiken kan inte leva upp till de krav vi medborgare rättmätigt ställer eftersom antalet bussar och chaufförer är beräknat efter en normalvinter med två veckors snö och fem plusgrader.

Vi har ett osunt system för arbete och icke arbete. Det finns mängder av arbetsuppgifter att utföra och jag är övertygad om att det finns gott om personer som är både väl skickade och villiga att utföra dem. Men eftersom både myndigheter, organisationer och företag slimmat sin verksamhet så till den milda grad och approximerat arbetsuppgifter, personalstyrka och tidsåtgång efter kalkyler som är fullständigt uppåt väggarna finns det ingen som gör det som behöver göras.

Det är en miljon människor i Sverige som väntar på att få bidra till välfärden.

Vill vi ha det så?

En saluhall i Linköping

Återigen höjs det röster för en saluhall i Linköping. En saluhall är en självklar del av butiksutbudet i en storstad – och Linköping är på väg att bli en storstad. Dessutom en storstad som ligger mitt i en handelsträdgård.

Östergötland vimlar av fantastiska matproducenter. Den årliga Bondens egen marknad vittnar om engagerade producenter som satsar på kvalitet.

Föreningen Östgötamat bedriver envis upplysningsverksamhet om östgötsk matkultur.

Det finns dock ett aber. Bondens marknad existerar 8 dagar om året, 4,5 tim/dag. 36 timmar på ett år... Trettiosex timmar! Och. Gårdsbutikerna ligger utspridda över hela länet och för att utnyttja dem krävs tillgång till såväl bil som tiiid. (Jag har ingetdera.)

Ergo: Föreningen Östgötamat och alla vi konsumenter som tror på lokalproducerad mat, matkultur och matkvalitet måste verka för att vi får in den till stan. Till en saluhall som är öppen och tillgänglig året runt!

Och en stilla vädjan till Corren: Lova att under 2010 inte göra ett enda reportage om den "billigaste matkassen". Inte en enda tabell som jämför priset på polsk cornflakes med tysk. Gå i stället på spaning i matdiskarna och leta efter kvalitet och smak. Leta upp de smakrika tomaterna, den ekologiska gurkan, den färska kycklingen (som haft ett drägligt liv och som efter slakten inte pumpats full med saltvatten), den lokalproducerade lammfärsen, kalvläggen från kalvar som hållit rent i den östgötska ekskogen, getostarna från gårdsmejerierna, fisken från Vättern och Sommen, änderna från Tåkern, de goda korvarna, hjortsadeln från Brokind och ankbrösten som vaggat i östgötskt gräs.

Osttest

Idag var det ostprovning. Efter ett besök i Oviksfjällen kom jag hem med tre lokala ostar från Oviken Ost. Attans vad häftigt med lokala producenter!

Tre väsensskilda ostar; en grönmögel (får/get/ko), en vitmögel och en hård opastöriserad (får/ko).



Tri Vera
En grönmögel med mycket smak. Utan tvekan den godaste.





Pia
Mjuk, krämig fårost. Tyvärr ganska ointressant.







Blenda
En pressad hårdost. Mycket trevlig bekantskap, men den skulle ha vunnit på några månaders ytterligare lagring!

Modiga män i mäktiga maskiner

I natt kom de.

I flera veckor har vi sett hur snön tagit allt mer plats i stan och vi har förstås alla funderat över vad som skulle hända då den börjar smälta undan. Jag hade redan börjat skissa på en ark. Och även funderat på vilka djurarter man då skulle kunna lämna kvar åt sitt öde. Ett utsökt tillfälle att bli av med en del oönskade plågoandar som vildsvin, myggor och möss. (Har ni funderat över hur Noa gjorde? Hade han verkligen med sig två exemplar av varje existerande djurart? Söndagsskolekunskaperna har luckor.)


Men i natt kom de. För oss som nyligen sett filmen Avatar, eller Jurassic Park på sin tid, var det helt naturligt. Vrålandet och storleken. I skydd av mörkret intog de S:t Larsgatan nedanför mitt fönster och käkade upp de enorma snövallarna. En mäktig och imponerande syn.

Nattåg

Åkte förstaklass sovkupé från Östersund till Linköping. Riktigt fint. Egen toa och dusch, fräscht och sköna lakan. Men inget Internet. Sov i alla fall fem av de nio timmarna. Lyssnade på Händel.