När tåget går in i tunneln försvinner omvärlden. Tanken koncentreras.
Tänk om vi kunde utrusta oss med en avstängningsknapp! Borde vi inte gjort oss förtjänta av det? Ett slags fjärrkontroll. Som kunde ta bort ljuden, ljusen och de besvärliga människorna runt oss. Ge oss lite extra tid och lite extra utrymme när vi behöver det.
För möten med oss själva.
22 maj 2006
21 maj 2006
Joråvischon kontest
– Är du ledsen, frågade jag hustrun i dag på morgonen. Något i hennes ansikte tydde på det.
– Jag kastade bort tre timmar igår på joråvischon kontest, svarade hon. Timmar som kunde ha använts till viktigare saker, sömn t.ex.
Så har det hänt igen. Återigen har vi suttit där och lidit, och till vilken nytta. Tänk att det ska vara så svårt att avstå.
Resultatet då? Man kan förstås glädja sig åt att ingen av de anorektiska, vitklädda, falsksjungande sylfiderna lyckades ta hem vinsten. Eller åt att all bensprattlande energi som helt saknar mål och mening verkligen saknade mål och mening. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur några finländare utklädda till dinosaurier kan kamma hem vinsten med en låt som består av en handfull toner och lika många ord.
Det måste nog tolkas som nån sorts protest.
Behållningen var mellanspelet med riktig musik, riktiga sångare och en koreografi med konstnärligt innehåll. Och Pecka Heinos befriande distans och iskalla sarkasmer.
– Jag kastade bort tre timmar igår på joråvischon kontest, svarade hon. Timmar som kunde ha använts till viktigare saker, sömn t.ex.
Så har det hänt igen. Återigen har vi suttit där och lidit, och till vilken nytta. Tänk att det ska vara så svårt att avstå.
Resultatet då? Man kan förstås glädja sig åt att ingen av de anorektiska, vitklädda, falsksjungande sylfiderna lyckades ta hem vinsten. Eller åt att all bensprattlande energi som helt saknar mål och mening verkligen saknade mål och mening. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur några finländare utklädda till dinosaurier kan kamma hem vinsten med en låt som består av en handfull toner och lika många ord.
Det måste nog tolkas som nån sorts protest.
Behållningen var mellanspelet med riktig musik, riktiga sångare och en koreografi med konstnärligt innehåll. Och Pecka Heinos befriande distans och iskalla sarkasmer.
16 maj 2006
Lajv vörsus däd
(Live vs dead, står det.)
Var och lyssnade på Mozarts klarinettkonsert i lördags. Norrköpings symfoniorkester, Johnny Jannesson, solist. FRUKTANSVÄRT BRA!
Det finns massor av goda inspelningar av detta populära stycke, men att se samtidigt – det lägger så många extra dimensioner till upplevelsen. Samspelet mellan dirigent, solist, konsertmästare och orkester gör att även åhörarna dras in i den magiska cirkeln av känslor och uttryck.
Hade jag hört det på skiva hade jag nog lojt noterat att det var bra gjort, men nu satte det sig i kroppen. Och sitter i länge. Kanske hela livet?
Det gör aldrig en cd.
Var och lyssnade på Mozarts klarinettkonsert i lördags. Norrköpings symfoniorkester, Johnny Jannesson, solist. FRUKTANSVÄRT BRA!
Det finns massor av goda inspelningar av detta populära stycke, men att se samtidigt – det lägger så många extra dimensioner till upplevelsen. Samspelet mellan dirigent, solist, konsertmästare och orkester gör att även åhörarna dras in i den magiska cirkeln av känslor och uttryck.
Hade jag hört det på skiva hade jag nog lojt noterat att det var bra gjort, men nu satte det sig i kroppen. Och sitter i länge. Kanske hela livet?
Det gör aldrig en cd.
11 maj 2006
Hobby som yrke
– Oh så underbart, säger man till mig, att få ha sin hobby som yrke!
– Jo visst är det säger jag glatt, men tittar ner.
Det händer att jag får dåligt samvete när jag ägnar fyra timmar en dag åt att lyssna på Brahms Requiem. Eller när jag avsätter ett dygn för att åka till Lund och gå på konsert.
– Är du musiker? Vad gör du på dagarna då? kan man fråga mig också.
Ja, vad svarar man?
– Lyssnar på Brahms, kanske.
Skrivandet är en hobby. Det var ett tag sen nu. Kanske beror det på Brahms.
– Jo visst är det säger jag glatt, men tittar ner.
Det händer att jag får dåligt samvete när jag ägnar fyra timmar en dag åt att lyssna på Brahms Requiem. Eller när jag avsätter ett dygn för att åka till Lund och gå på konsert.
– Är du musiker? Vad gör du på dagarna då? kan man fråga mig också.
Ja, vad svarar man?
– Lyssnar på Brahms, kanske.
Skrivandet är en hobby. Det var ett tag sen nu. Kanske beror det på Brahms.
26 april 2006
Att ge och ta
Det drar ihop sig till konsert. FYRA timmars repetition! Det är inte klokt egentligen, men nyttigt, meningsfullt och lärorikt.
Koristerna går hem euforiska, påfyllda, lättade, stärkta.
Det är som det ska.
Själv går jag (släpar mig) hem betydligt mindre euforisk, nästan nedstämd, uttömd, tyngd, försvagad.
Det är som det ska.
Här kan man verkligen tala om kommunicerande kärl!
Koristerna går hem euforiska, påfyllda, lättade, stärkta.
Det är som det ska.
Själv går jag (släpar mig) hem betydligt mindre euforisk, nästan nedstämd, uttömd, tyngd, försvagad.
Det är som det ska.
Här kan man verkligen tala om kommunicerande kärl!
22 april 2006
Vem är du?
Jag har inte riktigt fattat det där med blogganonymiteten.
Är det inte det anonyma samhället vi föraktar? Samhället där ingen tar ansvar för någonting? Där vi betraktar medmänniskorna som en grå massa? ”Dom.” ”Dom där.”
Om var och en av oss tar ansvar för sina egna tankar och handlingar visar vi vägen också för andra. Och till andra.
Vi måste backa tillbaka. Till en tillvaro där vi möter varandra och möter varandras blickar. Tittar in i varandra och vågar tilltala varandra.
Anonymiteten är en fiende – bland många.
Är det inte det anonyma samhället vi föraktar? Samhället där ingen tar ansvar för någonting? Där vi betraktar medmänniskorna som en grå massa? ”Dom.” ”Dom där.”
Om var och en av oss tar ansvar för sina egna tankar och handlingar visar vi vägen också för andra. Och till andra.
Vi måste backa tillbaka. Till en tillvaro där vi möter varandra och möter varandras blickar. Tittar in i varandra och vågar tilltala varandra.
Anonymiteten är en fiende – bland många.
19 april 2006
Gammalt musikerskämt...
Det finns tre sorters människor.
De som har absolut gehör,
de som inte har absolut gehör –
och de som absolut inte har gehör.
De som har absolut gehör,
de som inte har absolut gehör –
och de som absolut inte har gehör.
17 april 2006
På gården
den tidiga solen
på fasaden
den skarpa kontrasten
skugga och ljus
den hundraåriga
arkitekturen
den gnistrande
putsen
är ett konstverk
i sig
på fasaden
den skarpa kontrasten
skugga och ljus
den hundraåriga
arkitekturen
den gnistrande
putsen
är ett konstverk
i sig
16 april 2006
Nytt på ostfronten!
Oj, oj, oj oj!
Vilken upplevelse. En fårost från Pyrenéerna.
Ossau-Iraty!
Smaka den! Njut den! Älska den!
Vilken upplevelse. En fårost från Pyrenéerna.
Ossau-Iraty!
Smaka den! Njut den! Älska den!
En bok in, en bok ut
En bok in – en bok ut, är en utmärkt princip. I synnerhet om den som åker ut är tjockare än den som kommer in. Det ger en frihet att frångå sina principer.
Den senaste bok som anlände var ”Järnspisar, hackekorv och tabberas” av Göran Lager. En bok om mat, smak och tradition i Astrid Lindgrens värld. Kanske inte så fantastiskt skriven, men med massor av recept på genuin svensk husmanskost och en orgie i svensk matkultur. Snacka om slow food!
Den som åkte ut var Karlfeldts samlade dikter. En tjock reautgåva med fult omslag och ful typografi.
Hur vi kunde göra oss av med Karlfeldt?
Det fanns en till. Visserligen i pocket, men diskretare och med samma vackra ord.
Den senaste bok som anlände var ”Järnspisar, hackekorv och tabberas” av Göran Lager. En bok om mat, smak och tradition i Astrid Lindgrens värld. Kanske inte så fantastiskt skriven, men med massor av recept på genuin svensk husmanskost och en orgie i svensk matkultur. Snacka om slow food!
Den som åkte ut var Karlfeldts samlade dikter. En tjock reautgåva med fult omslag och ful typografi.
Hur vi kunde göra oss av med Karlfeldt?
Det fanns en till. Visserligen i pocket, men diskretare och med samma vackra ord.
10 april 2006
Behovet av att glömma
När jag en gång kom till Wien var det första jag kom att tänka på, i den kväljande hettan, att Bruckner var en god simmare. Men jag greps också av tvivel: Hur visste jag att han var det?
En mängd kunskap som vi bär med oss genom livet har vi länge sedan glömt var den kom ifrån. Så är det med Bruckner och simningen. Tänk om vi hade förmåga inte bara att minnas – utan också att göra oss av med onödigt vetande. Så befriande det vore.
Alternativt en förmåga att också bevara källhänvisningarna.
En mängd kunskap som vi bär med oss genom livet har vi länge sedan glömt var den kom ifrån. Så är det med Bruckner och simningen. Tänk om vi hade förmåga inte bara att minnas – utan också att göra oss av med onödigt vetande. Så befriande det vore.
Alternativt en förmåga att också bevara källhänvisningarna.
7 april 2006
På ostfronten intet nytt!
Behöver inget nytt. Nöjer med de gamla godingarna.
Prima donnaHelgen närmar sig. Njutångest.
Monte veronese
Reggiano
Pecorino Sardo
Tommes de savoie
6 april 2006
Livets lotteri
I dagens tidning beklagar sig en insändarskribent – signaturen "Barskrapad och slutspelad" – över att hon aldrig vunnit på de lotter hon köpt under hela sitt liv. Hon var t.o.m. så besviken att hon avrådde oss andra från att köpa lotter! Följande kloka ord förmedlar hon till oss "Köp inga lotter, behåll pengarna, då vinner du mest."
Jo jag tackar jag; det är all livsvisdom samlad i ett nötskal.
Jag börjar nog förstå nu – det är det som är meningen med livet.
Du måste gå med vinst!
Hjälp! Hur ska jag bära mig åt?
Jo jag tackar jag; det är all livsvisdom samlad i ett nötskal.
Jag börjar nog förstå nu – det är det som är meningen med livet.
Du måste gå med vinst!
Hjälp! Hur ska jag bära mig åt?
5 april 2006
Braåhapåse
När jag var scout en gång i tiden hade jag på hajk en "bra-att-ha-påse" i ryggsäcken. (Ska uttalas på skånska, eftersom det var i Lund.) Det var en påse i vattentät galon som kunde innehålla tändstickor, en plastpåse, nåt litet verktyg, några snören, sygrejer och skinnlappar och annat scoutmässigt.
Nu många decennier senare upptäcker jag i flytten att en stor del av mitt bohag består av just braåhapåsar. Kanske inte alltid påsar – men burkar, askar, lådor och kartonger som innehåller saker som man inte använder, men ändå inte kan slänga eftersom det ju kan komma till användning någon gång. Frågan är bara: när och hur?
Eftersom en del av grejerna inte går att definiera, varken till namn eller användningsområde, blir det ganska svårt att verkligen föreställa sig att de kommer att brukas.
Vi borde redan som barn utrustas med en braåhapåse som räcker hela livet. Så att vi slipper samla.
Nu många decennier senare upptäcker jag i flytten att en stor del av mitt bohag består av just braåhapåsar. Kanske inte alltid påsar – men burkar, askar, lådor och kartonger som innehåller saker som man inte använder, men ändå inte kan slänga eftersom det ju kan komma till användning någon gång. Frågan är bara: när och hur?
Eftersom en del av grejerna inte går att definiera, varken till namn eller användningsområde, blir det ganska svårt att verkligen föreställa sig att de kommer att brukas.
Vi borde redan som barn utrustas med en braåhapåse som räcker hela livet. Så att vi slipper samla.
4 april 2006
Flyttbestyr II
Nu är det över. Utflyttningen alltså. Nu återstår själva inflyttandet.
Ni vet det där med att bestämma var skåpet ska stå. Bestämma avståndet mellan hyllorna i garderoberna och om osthyvlarna ska ligga till höger om smörknivarna eller tvärtom.
Kårnflejksen (Varför inte? Tejp går ju bra och keps!) ska stå på tolvåringshöjd.
Viktiga saker!
Flyttstädningen lejdes bort till en korist. En förstasopran, utbildad filosof, men arbetslös förstås.
Själva kånkandet gjordes också mest av korister. Flyttdagen var vi arton personer som till lunch käkade farfalle med köttfärssås.
Knäna värker. Händerna och fötterna likaså.
Men takhöjden, de profilerade panelerna och stuckaturen lindrar smärtan!
Ni vet det där med att bestämma var skåpet ska stå. Bestämma avståndet mellan hyllorna i garderoberna och om osthyvlarna ska ligga till höger om smörknivarna eller tvärtom.
Kårnflejksen (Varför inte? Tejp går ju bra och keps!) ska stå på tolvåringshöjd.
Viktiga saker!
Flyttstädningen lejdes bort till en korist. En förstasopran, utbildad filosof, men arbetslös förstås.
Själva kånkandet gjordes också mest av korister. Flyttdagen var vi arton personer som till lunch käkade farfalle med köttfärssås.
Knäna värker. Händerna och fötterna likaså.
Men takhöjden, de profilerade panelerna och stuckaturen lindrar smärtan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
