Historisk och klassisk

Sportjournalisterna förstör språket.
Sportjournalisterna förändrar språket.
Sportjournalisterna utvecklar språket.
Välj det du tycker passar bäst.

Rubriken som idag toppar ettan i SvD är:

Rysare tog Sverige till historisk final

I SvD på nätet kan man läsa:

Sverige i EM-final efter klassisk straffräddning

Historisk kan betyda två saker

1. Något som har med ämnet historia att göra.
2. Något som varit eller ägt rum för länge sedan. En historisk händelse, eller en historisk person eller något som vunnit bestående ryktbarhet. Det historiska mötet mellan X och Y.

Klassisk kan på samma sätt betyda två saker.

1. Något som har med epoken klassicismen att göra.
2. Något som har erkänt bestående konstnärligt och kulturellt värde.

Att dagen efter en sporthändelse upphöja den till historisk och klassisk förefaller en smula löjligt.

Fruktost – vad är det?

Undrar om Norins har fruktost?

--> Bredbandsbolaget --> Comhem

Efter spektaklet i somras har vi nu äntligen slängt ut Comhem och anlitat Bredbandsbolaget. Nu återstår att se om de lever upp till förväntningarna. Hittills allt lugnt.

Recension

The Moppers – kompetent städlag

Var: På nätet

När: Idag

Konsert med The Moppers: (Lollo Asplund (gitarr, sång), Helena Lundberg (sång, fönsterskrapa), Maria Hovberg (sång, skurhink), Ann-Charlotte Irhede (sång, dammvippa), Åsa Christoffersson (percussion, diskborstar)

CCCC

Correns tävling om julstädarsångtexter har resulterat i ett stort antal bidrag varav en knapp handfull idag framförs i en video på nätet. Resultatet av texttävlingen är överraskande bra. De framförda bidragen innehåller, dels ungefär så många stavelser som man kan förvänta sig – och som passar till melodierna, dels en del fyndiga rim och i några fall också en humoristisk knorr. Heder och ära åt textförfattarna och också åt juryn som lyckats välja ut just dessa sånger.

Men vad som framför allt är bra är framförandet. Här glittrar det rejält i Correns journalistgarnityr och den musikaliska julglädjen står högt i tak. Maria Hovberg är en klart strålande kupplettstjärna som med tät klang och Karl-Gerhardsk textning är allt igenom trovärdig. Helena Lundberg och Charlotte Irhede utgör stadigt pam-pam-komp i, ibland något otydliga, stämmor. Moppen Asplund står för det pop-rockigare inslaget och gör en soloinsats värdig Roger Pontare. Hela kalaset stagas upp av Åsa Christoffersson som med ett förtjust leende styr ensemblen med sina borstar.

Med en så kompetent ensemble hade jag nog förväntat mig lite mer stämsång än den i stort sett genomgående unisona, men klang, intonation och rytmisk pregnans gör ändå att det är ett lysande och klart hörvärt framförande.

Rättskrivningslära

Musikermeny!

Jag ska göra en middag för några kolleger. Här är menyn:

Vi börjar före maten med en Kir gjord på Crème de cassis (nr 675) och Bourgogne Aligoté (nr 5500). Vissa hävdar att man bör använda Crème de cassis (nr 70585) som är något alkoholstarkare, men nu har vi den förra hemma. (Vi har för övrigt för första gången gjort egen svart vinbärslikör i år. Återstår att se hur den smakar om några månader…)

Till förrätt blir det en Salmorejo gjord på tomater från Assarssons i Varv inhandlade igår på Bondens marknad. I soppan lite flarn av en Serranoskinka och hårdkokt ägg. Till detta en Crémant de Bourgogne Rosé Brut (nr 7687).

Eftersom vi har möte hela dagen är all mat förberedd och serveras kall eller ljummen. Till huvudrätt blir det en dubbelmarinerad svensk fläskfilé och till den en potatiskaka med fetaost, samt sallad. För att matcha vinägern i fläskmarinaden dricker vi en Langhe Nebbiolo Fontanafredda (nr 22300).

Några favoritostar före desserten: Prima Donna, Morbier och den senaste favoriten Reblochon! Det finns gott om Nebbiolo...

Till dessert blir det ett litet experiment: Den hemgjorda svart vinbärslikören har lämnat en restprodukt – svarta vinbär fyllda med brännvin! Bären har legat i sprit i ett antal veckor och lämnat sin saft till den omgivande spriten. Samtidigt har (delar av) den omgivande spriten tagit bärsaftens plats i bären! (Kan det heta osmos?) Vi står nu med ett gäng bär fyllda med gudslån. Jag sockrar dem lätt med råsocker och serverar en sked spritbär till ett par skedar av SIA-glassen Glace Bourbón Vanilla, som jag tycker är outstanding som dessertglass.

Café espresso avec – rien. Det är ju ändå en arbetsdag...

Östgöta Mjölk - Östgötamjölk?

När jag var liten var vi mycket i Danmark. Där hade man på den tiden något som i folkmun kallades för ”højskolebajer”. På Tuborgs vanliga pilsner (Grøn Tuborg) satt en liten halsetikett som kallades Tuborgrammer som innehöll en kort information om allt mellan himmel och jord – ett slags folkbildning – olika på alla flaskor.

När de fyrkantiga mjölkpaketen i papper gjorde entré i Sverige upptäckte man att dess sidor var en utsökt plats för information. Framför allt vände man sig till barn. Den här typen av utbildning av stora och små är formidabel – förutsatt att den är korrekt. För ett tag sedan kom hos oss en lokalt producerad mjölk, som jag gärna köper eftersom jag tror på närproducerat av många skäl. Men den här producenten vilseleder oss.

Den hävdar att djuren som producerar mjölk heter ”kossor” och att ”Östgöta mjölk” skrivs just så – i två ord.

Tänk så enkelt det hade varit att göra rätt från början.

Linköping - lärdomsstaden

Känner du till elementära skrivregler? Kan du stava till museum och domkyrka? Your city needs you!

Lördag morgon 07.45

Sander lucioperca

Vi bildar två köer. Varför det är så förstår jag inte först. Det är ganska praktiskt, men det känns väldigt konstigt. Min kö består av mig och en farbror till. I den andra står det ett drygt tiotal män och några kvinnor. Min kö är tyst. I den andra talas det starkt, glatt och hetsigt, i huvudsak på arabiska.

Det är lördag morgon på Stora torget i Linköping och klockan är strax före åtta. Roxenfiskaren har kommit med sin fångst och nu står vi där ivriga för att få del av läckerheterna. Själv köper jag gös och det gör den andra farbrorn också. Jag har förstått att man i den svenska kön köper gös, braxen, gädda och abborre – styckvis. I den andra kön köper man annan fisk och jag vet ännu inte vad det är eller hur man anrättar den, men den köps kilovis, oftast 10 kg i stöten. Fiskaren är noga med att ingen får köpa mer än att det räcker till alla som står i kön.

De två köerna känns inte bra. Andra gången jag var där ställde jag mig i den arabiska kön, men insåg efter ett tag att det nog inte såldes gös i den kön. Jag tröstade mig med att köerna var ordnade efter vad som fanns på andra sidan disken, på fisksidan så att säga, och egentligen inte vilka som stod på min sida.

Den fuktiga sommarmorgonen på torget är en ny upplevelse och kanske blir det en vana. Morgonen alltså – inte sommaren, den verkar redan vara över.

Kycklingpaté med tomatsalsa

Ju mer jag ägnar mig åt matlagning desto mer medveten blir jag om betydelsen av råvarornas kvalitet. En svensk färsk fläskfilé från en producent ”nära dig” blir ohyggligt mycket godare än en vakuumförpackad lågpris-dansk. En färsk kyckling från Bjäre inte bara smakar bättre utan räcker också längre än den saltvatteninsprutade frysta. En burk hackade tomater från Mutti smakar betydligt mer än lågprismärkena och är obetydligt dyrare. Den klår också de enfaldiga, smaklösa, importerade spanska och holländska tomaterna under vinterhalvåret.

Med detta för ögonen tillkom följande recept på en liten förrätt häromdagen.

Kycklingpaté med tomatsalsa (8 port)

Paté

500 g färska kycklingbröst
salt
peppar
1 lök
2 vitlöksklyftor
1/2 aubergine
1/2-1 dl vispgrädde
1 msk kycklingfond
1 tsk sambal oelek
grillad paprika i olja (ca 1/3 burk)

Sätt ugnen på 200°
Skär filén i bitar och stek den 5–10 minuter i smör. Salta och peppra. Lägg bitarna i mixern. Skär löken i bitar och stek den och vitlöken lätt. Skär auberginen i bitar. Lägg löken och auberginen i mixern. Sätt igång mixern och späd med grädden så att mixern går lätt. Tillsätt buljongtärningen eller fonden och sambal oelek. Låt mixern gå en minut. Smaka av med salt, peppar och grädde.
Smörj en form med smör och häll i hälften av smeten i formen. Lägg i paprikabitar och häll resten av smeten ovanpå. Täck formen med folie och ställ i vattenbad i ugnen i 1 timme.

Salsa
1 burk krossade tomater av hög kvalitet
1 burk soltorkade tomater i olja
1 grönsaksbuljongtärning eller fond
1 tsk råsocker
basilika
oregano
salt
peppar


Blanda de krossade tomaterna med de soltorkade i en kastrull. Koka upp och låt koka på svag värme ca 10 min. Blanda i socker, basilika och oregano och smaka av med salt och peppar. Häll allt i mixern och mixa så slätt som möjligt. Kyl såsen. Före servering blandas såsen med några matskedar vispgrädde.


Häll upp en spegel av såsen på tallrikar och skär patén i skivor och lägg på tomatsåsen. Dekorera med färsk basilika.

Vem vill leverera tv, bredband och telefoni till mig? eller Är Comhem Sveriges sämsta företag?

Frågan är berättigad efter min senaste kontakt med företaget. Jag har varit kund hos Comhem sedan vi flyttade in i vår nuvarande bostad, ett s.k. Comhem-hus. Vi har både tv, bredband och ip-telefoni hos Comhem.

För några veckor sedan bestämde vi oss för att beställa ett mobilt bredband för att kunna använda under sommaren. Jag gick in på Comhems webbplats och gjorde beställningen. Eftersom det dröjde lite väl lång tid innan något hände gick jag in på ”Mina sidor” för att se om där fanns något besked, men då kunde jag plötsligt inte logga in. Systemet svarade att jag hade fel lösenord.

Jag beställde då ett nytt lösenord från Comhem. Systemet svarade glatt att lösenordet skickades – men inget lösenord kom. Jag skickade då följande meddelande till Comhem den 2 juli:

1. För mer än en vecka sedan beställde jag mobilt bredband. Varför har det inte kommit? Varför får jag inget besked?

2. När jag skulle gå in och kolla min beställning på "Mina sidor" igår hävdade systemet att jag hade fel lösenord. Jag blev då osäker och beställde därför ett nytt och systemet hävdade käckt: "Lösenordet är skickat". Men det har ännu inte synts till.

Varför?

Redan efter en timme kom följande något kryptiska svar

Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Jag ser att din adress inte är uppdaterad för att ha våra tjänster. Varken adressen Sankt Larsgatan 9A eller 9B eller Sankt Larsgatan utan littera.
Detta är också förklaringen till varför du inte fått utskick av bredbandet då det inte skickas förrän adressen blir klar för leverans.

Alltså inget svar på fråga 2 och svaret på fråga 1 var obegripligt. ”Din adress är inte uppdaterad för våra tjänster”. Vad betyder det? Den adress som jag bott på sedan jag skaffade Comhem! Fullständigt absurt.

Så kom det till slut ett nytt lösenord. Inte heller detta fungerade och jag skickade följande fråga den 2 juli på eftermiddagen.

Nu har jag äntligen fått ett nytt lösenord mig tillskickat, men det funkar ändå inte. Tänker ni skicka det mobila bredbandsmodemet? Tänker ni fixa så att jag kan logga in? /Hans

Fyra dar senare, den 6 juli kom så ett svar. Jag befann mig då på utlandsturné och läste förbluffad följande:

Hej och tack för ditt e-postmeddelande!
Vi skickar då ut lösenordet på nytt via mail då ditt konto blivit låst.
Den adress som du har angett idag Sankt Larsgatan 9 a i Linköping är tyvärr inte registrerad som en Com Hem adress och då kan ej en beställning dit registreras.
Fungerar dina övriga tjänster som du har idag där från oss?

Jag blev, minst sagt, upprörd och skickade följande affekterade svar från min iPhone:

Men nu får ni väl ge er! Jag har haft mitt abonnemang i flera år på samma adress. Jag struntar väl högaktningsfullt i vad ni har "registrerat"! Ni har både levererat bredband och telefoni och tv till mig. Sätt nu igång och jobba och lös detta och kom inte med samma fåniga svar en gång till. Hans

Bara några minuter efter att jag skickat detta ringde en person från Comhem och lovade att lösa det hela. Hon sa att hon skulle skicka ett mail och lösa problemen. Sedan dess har det varit tyst. Samma dag kom det dock ett lösenord som fungerar och jag kan återigen logga in på mina sidor.

Det var alltså den 6 juli. Sedan dess har det varit tyst. Jag kom tillbaka hem till min lägenhet i måndags den 12 juli. Ironiskt nog kom det i brevlådan då en lapp från Comhem där det står: ”Vi har byggt ut vårt nät i ert område vilket innebär att alla boende…”

Igår skickade jag ett nytt meddelande till Comhem och meddelade att de har 24 timmar på sig för att försöka behålla mig som kund.

Fan tro’t.

Någon som kan rekommendera en leverantör som vet vad de sysslar med?

Referenser i tiden

Det händer mig hela tiden. Visst har det hänt dig också?

Jag läser en rubrik och tror att jag förstår vad den handlar om, men icke. Idag stod det på min startsida:





Vem Bond är råder det väl ingen tvekan om men jag undrade förstås lite över kopplingen mellan Agent 007 och min barndoms superagent, Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist. Jag klickade på nyheten och hittade - till min besvikelse - vår tids Kalle Blomkvist.

Du gamla, du fria 2

Texten är från Svensk söndagsskolsångbok för hem, skolor och barngudstjänster, 1929.

Vi närmar oss den 6 juni då tiotusentals (hundratusentals?) röster ska klämma i med ”Du gamla, du fria”. Den som mina mellanstadieelever, under min korta karriär som musiklärare på 70-talet, kallade för ”landskampslåten”. På senare tid har en del av texten börjat förvanskas och det gör kanske inte så mycket – den blir varken bättre eller sämre av det. I andra strofens tredje versrad står det ”Jag vet, att du är och du blir vad du var” som nu ofta sjungs ”Jag vet, att du är och förblir vad du var”.

Det kan ju tyckas vara en bagatell, men om man försöker analysera vad texten egentligen säger oss kan det bli intressant. Till att börja med måste jag tillstå att den gode Dybeck lyckats ganska väl med rytm och ordval. Det är lätt, käckt och klämmigt att sjunga ”Jag vet, att du är och du blir vad du var”. Det studsar fint i upprepningarna ”du är”, ”du blir” och ”du var”, och rent poesitekniskt är det allitteration och inrim som heter duga. Men vad betyder det?

Det talas i texten om Nordens (Nordens – inte Sveriges!) företräden och storhet i "fornstora dar" och sen meddelas det att sångens ”jag” vet att Norden är vad det en gång varit och kommer också att bli vad det en gång varit. Det här är besynnerligt. Om det redan är, kan det väl inte också bli – liksom samma sak?

I vår moderna världsbild är kanske detta synsätt inte heller särskilt sympatiskt. Jag är förstås osäker på vilken storhet det är Dybeck syftar på, men med utgångspunkt från att texten skrev 1844 så får man gissa. Oavsett om vi gissar på den gustavianska epoken, stormaktstiden eller vikingatiden så kan vi väl konstatera att det inte är samhällen som vi vill återupprätta eller återskapa. Däremot kan ju Dybeck kanske syfta på ett slags inre storhet – Norden som föregångsland när det gäller att ta hand om sin befolkning, sina naturtillgångar och att vara generöst mot främlingar och oliktänkande. Då börjar det likna något, men vi vet fortfarande inte hur författaren tänkte.

Om vi alltså accepterar att vi inte känner ordens verkliga innebörd och att satsen också egentligen är helt obegriplig, hur ställer vi oss då till nytolkningen: ”Jag vet, att du är och förblir vad du var”? Jag måste säga att den blir begripligare, rent semantiskt. Nu står det rent ut att jag vet att det kommer att förbli som det en gång var! Men då har man tappat den studsande poetiska finessen i rytmen och det är synd tycker jag. Dessutom kvarstår dilemmat: Vill jag verkligen att det ska förbli som det en gång var? Ja, det beror då på vad man läser in i Dybecks bild av Nordens storhet.

Vi vet att ”Du gamla du friska”, som den först hette, sjöngs första gången den 18 november 1844 vid en ”Aftonunderhållning med nordisk folkmusik” i Kirsteinska huset i Stockholm. Dybeck hade skrivit texten till en balladmelodi upptecknad i Västmanland. Vad man däremot glömt bort är att Dybeck faktiskt framhöll att ”de högst medelmåttiga orden” var skrivna just för detta sammanhang och inte avsedda att spridas eller ges ut i tryck. (Anna Ivarsdotter: Musiken i Sverige, bd III, 1992, sid 68.) Mot denna bakgrund kan man ursäkta Dybeck. Det var som att skriva en spexkuplett eller en schlager; orden och rytmen var viktigare än innehållet.

Det är alltså inte rättvist att klanka på Dybecks text. Det är inte hans fel att hans text blivit Sveriges nationalsång och det var aldrig hans avsikt att skriva någon sådan.

Mot denna bakgrund kan man därför sjunga, tycker jag, lite som man vill. En gissning, baserad på Google-träffar, är att en tiondel av er kommer att sjunga den nya versionen och resten som Dybeck skrev.

En sak är dock säker – majoriteten av svenskarna kommer inte att sjunga alls, men det är en annan historia.

Politisk polemik

Enligt Corren var Vänsterpartiets budskap på Första maj i Linköping: "Ut med Reinfeldt, Borg och Littorin - vi vill inte ha några borgarsvin". Med ordval som 'svin' har V visat att argumenten tryter och endast okvädinsord återstår. Marschen ut ur Riksdagen har startat.

Dagens elakhet

Efter den brittiske hovpoeten ("Poet Laureate") Alfred Tennysons död 1892 förblev uppdraget som drottningens poet vakant fram till 1896 då Victoria utsåg Alfred Austin. Många mediokra poeter lär ha traktat efter befattningen, bland dessa fanns Lewis Morris. Denne beklagade sig för Oscar Wilde med orden:
– There is a conspiracy of silence against me, a conspiracy of silence. What ought I to do, Oscar?
Wilde svarade lakoniskt:
– Join it.

Kör vs orkester

Länsmusiken i Stockholm har gett sig in i körvärlden, det är oerhört glädjande. Alltför länge har körmusik betraktats som en egen genre - vilket det förstås inte är - och ställts vid sidan av den instrumentala konstmusiken. Nu öppnar man också för ett samtal med temat "Koristen – Amatör eller professionell?" Man får förmoda att frågan gäller varför professionella korister verkar under helt andra villkor än professionella orkestermusiker.

I panelen sitter undertecknad, samt Erik Westberg, Sofia Eberhard och Katarina Henryson.

Nu på torsdag den 29 april 2010 kl. 18 på Stallet, Stallgatan 7 i Stockholm.

Vilmas knäckebröd

I många år har Vikabröd varit en favorit i brödkorgen - överlägset allt annat knäckebröd. Men nu har det dykt upp en stenhård konkurrent: Vilmas råg- och surdegsknäcke! Svårupptäckt och svåröverkomlig, men väl värt alla uppoffringar.

Idolbild!

Äntligen cykelväder!

Uppmuntrad av det återfådda cykelföret bestämde jag mig för att anordna ett litet cykelrace. (Det är jag som sköter tiduret.)

Du gamla, du fria

Den gamla skolsångboken "Sjung svenska folk!" kommer äntligen i en ny upplaga lagom till nationaldagen den 6 juni och Kronprinsessans bröllop, meddelas det från den statliga Nationaldagskommittén.

Samtidigt har Riksdagen beslutat, efter mer än ett sekels hattande, att "Du gamla, du fria" nu får officiell status av Sveriges nationalsång – eller Swedish National Anthem, som den alternativa titeln kommer att vara. Till yttermera visso har man beslutat om en version 2 (nr. 5b i sångboken) i a-moll att användas i de sällsynta fall landslaget förlorat en match i fotboll eller ishockey.

Mina kontakter i musikbranschen har gjort att jag här har möjlighet att publicera både bild och ljud.

Angostura!

Angostura Bitter (nr 741, 149 kr/2 dl), är en bittersöt spritdryck från Trinidad. Den används bara droppvis och därför räcker en flaska hela livet om du inte är storkonsument av cocktailen Manhattan där den används som krydda.

Men Angostura kan också användas för att smaksätta brännvin. Häll upp ditt okryddade brännvin – jag föredrar alltid Brännvin Special – i snapsglaset, tillsätt några droppar Angostura och rör om. Som allt kryddat brännvin ska det förstås vara rumstempererat så att smaken framträder. Isiga snapsar är en styggelse…

Pröva Angosturabrännvin till de bengaliska äggen nedan.

Bengaliska ägg

När det drar ihop sig till Påsk brukar jag påminna om BENGALISKA ÄGG! Därför gör jag det i år igen: Glöm inte att äta Bengaliska ägg till påsklunchen!

Nej, jag gillar inte ”Nya Corren”

För några veckor sedan dök husorganet upp i ny skepnad. Mycket var positivt, bland annat en kulturdel två dagar i veckan. Bravo! Ett antal ”tyngre”, icke nyhetsbundna, artiklar har också dykt upp, vilket är glädjande. Bra gjort!

Jag är traditionalist – förstås, och då är det jobbigt när man rubbar tillvaron. Jag har alltid läst tidningen antingen från början: ledare, ledarstick och debattartiklar eller bakifrån: kultursidorna. Nu har man bökat till det. De kortare ledarkommentarerna är utkastade bland det redaktionella materialet och debatten förflyttad till insändarsidorna. Och kulturen nånstans mitt i. Detta har man gjort för att tvinga mig att läsa annonser och sport får man förmoda! Men jag vill inte.

Jag vill ha det som det var förr. Inte för att jag är konservativ utan för att det passar mig. Nu tappar jag bort ledarkommentarerna – sen må ni blaffa på med hur mycket färg som helst – men jag har inte tid att leta. Allt oftare har jag lagt morgontidningen på köksbordet och satt mig vid datorn och läst DN och SvD istället…

Återgå genast till ordningen!

För övrigt anser jag att anonyma insändare är en styggelse och ovärdigt en seriös tidning!

Körmusik vs orkestermusik

Ett ämne som engagerat mig under många år är varför körmusik är så styvmoderligt behandlad jämfört med orkestermusik. Det syns på alla plan, från kulturskolan upp i departementen. Och inte minst på tidningarnas kultursidor. Körsång är numera förpassad till ett slags friskvårdsprojekt, medan symfoniorkestrarna är kulturens flaggskepp.

I dagens Svenska Dagbladet illustreras det tydligt:


Be vem som helst att associera till (Händels) Messias så får du svaret: KÖR (Eller möjligen "Hallelujakören"(!).) Men inte i SvD. Då är svaret "symfoniorkester"! Va? Bedrövligt! Pinsamt!

(Facit: Uppsala Akademiska Kammarkör, Fyris Kammarkör, Gävle Symfonikör och Gävle Symfoniorkester ledda av Stefan Parkman, respektive Radiokören, Gustaf Sjökvists Kammarkör och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Herbert Blomstedt.)

Credo på kvinnodagen

• Jag tror att kvinnor är bättre än män på det mesta.

• Jag tror att vi skulle haft en bättre, fredligare värld om fler kvinnor hade haft mer att säga till om.

Mat jag inte tycker om

Det här blir kanske en återkommande rubrik. Förhoppningsvis varvad med "Mat jag tycker om". Och då talar jag inte om recept eller menyer, utan om enskilda produkter som jag av en eller annan anledning köpt.

1. Felix Cornichons är en bedrövlig produkt. Smaken har inget gemensamt med riktiga franska cornichoner.

2. Scans bacon har jag undvikit länge, men någon gång återvänt till (då Lithells varit slut) bara för att konstatera att den är berövlig. Jag vet inte om skillnaden ligger i att Lithells är rökt på ett naturligt sätt, medan Scans är kryddad med rökarom.

Lithells bacon är det du ska leta efter.

Vill vi ha det så?

Slimmad organisation. Säkert honnörsord för många, men finns det något värre begrepp? Som ytterlighet innebär det att ett antal personer jobbar ihjäl sig – och ett antal är arbetslösa…

Följderna ser vi dagligen i form av oändliga kassaköer, telefonköer, överfulla bussar och tåg. Allt är dimensionerat efter ett slags genomsnittligt förhållande.

Mest påtagligt blir det i tider som dessa. Istappar hänger som gigantiska hillebarder från taken, beredda att spetsa oss arma fotgängare när vi minst anar det, och ingen finns det som plockar ner dem. Åldringar faller med sina rollatorer som käglor i salt-sand-snömodden, ty den som skulle skottat har redan gjort det (Sic!). SJ och Östgötatrafiken kan inte leva upp till de krav vi medborgare rättmätigt ställer eftersom antalet bussar och chaufförer är beräknat efter en normalvinter med två veckors snö och fem plusgrader.

Vi har ett osunt system för arbete och icke arbete. Det finns mängder av arbetsuppgifter att utföra och jag är övertygad om att det finns gott om personer som är både väl skickade och villiga att utföra dem. Men eftersom både myndigheter, organisationer och företag slimmat sin verksamhet så till den milda grad och approximerat arbetsuppgifter, personalstyrka och tidsåtgång efter kalkyler som är fullständigt uppåt väggarna finns det ingen som gör det som behöver göras.

Det är en miljon människor i Sverige som väntar på att få bidra till välfärden.

Vill vi ha det så?

En saluhall i Linköping

Återigen höjs det röster för en saluhall i Linköping. En saluhall är en självklar del av butiksutbudet i en storstad – och Linköping är på väg att bli en storstad. Dessutom en storstad som ligger mitt i en handelsträdgård.

Östergötland vimlar av fantastiska matproducenter. Den årliga Bondens egen marknad vittnar om engagerade producenter som satsar på kvalitet.

Föreningen Östgötamat bedriver envis upplysningsverksamhet om östgötsk matkultur.

Det finns dock ett aber. Bondens marknad existerar 8 dagar om året, 4,5 tim/dag. 36 timmar på ett år... Trettiosex timmar! Och. Gårdsbutikerna ligger utspridda över hela länet och för att utnyttja dem krävs tillgång till såväl bil som tiiid. (Jag har ingetdera.)

Ergo: Föreningen Östgötamat och alla vi konsumenter som tror på lokalproducerad mat, matkultur och matkvalitet måste verka för att vi får in den till stan. Till en saluhall som är öppen och tillgänglig året runt!

Och en stilla vädjan till Corren: Lova att under 2010 inte göra ett enda reportage om den "billigaste matkassen". Inte en enda tabell som jämför priset på polsk cornflakes med tysk. Gå i stället på spaning i matdiskarna och leta efter kvalitet och smak. Leta upp de smakrika tomaterna, den ekologiska gurkan, den färska kycklingen (som haft ett drägligt liv och som efter slakten inte pumpats full med saltvatten), den lokalproducerade lammfärsen, kalvläggen från kalvar som hållit rent i den östgötska ekskogen, getostarna från gårdsmejerierna, fisken från Vättern och Sommen, änderna från Tåkern, de goda korvarna, hjortsadeln från Brokind och ankbrösten som vaggat i östgötskt gräs.

Osttest

Idag var det ostprovning. Efter ett besök i Oviksfjällen kom jag hem med tre lokala ostar från Oviken Ost. Attans vad häftigt med lokala producenter!

Tre väsensskilda ostar; en grönmögel (får/get/ko), en vitmögel och en hård opastöriserad (får/ko).



Tri Vera
En grönmögel med mycket smak. Utan tvekan den godaste.





Pia
Mjuk, krämig fårost. Tyvärr ganska ointressant.







Blenda
En pressad hårdost. Mycket trevlig bekantskap, men den skulle ha vunnit på några månaders ytterligare lagring!

Modiga män i mäktiga maskiner

I natt kom de.

I flera veckor har vi sett hur snön tagit allt mer plats i stan och vi har förstås alla funderat över vad som skulle hända då den börjar smälta undan. Jag hade redan börjat skissa på en ark. Och även funderat på vilka djurarter man då skulle kunna lämna kvar åt sitt öde. Ett utsökt tillfälle att bli av med en del oönskade plågoandar som vildsvin, myggor och möss. (Har ni funderat över hur Noa gjorde? Hade han verkligen med sig två exemplar av varje existerande djurart? Söndagsskolekunskaperna har luckor.)


Men i natt kom de. För oss som nyligen sett filmen Avatar, eller Jurassic Park på sin tid, var det helt naturligt. Vrålandet och storleken. I skydd av mörkret intog de S:t Larsgatan nedanför mitt fönster och käkade upp de enorma snövallarna. En mäktig och imponerande syn.

Nattåg

Åkte förstaklass sovkupé från Östersund till Linköping. Riktigt fint. Egen toa och dusch, fräscht och sköna lakan. Men inget Internet. Sov i alla fall fem av de nio timmarna. Lyssnade på Händel.

Det öppna fönstrets politik

Alla politiska beslut får konsekvenser. I vårt fall handlar beslutet om att sova med öppet fönster. Igår fick jag lyfta bort fem liter snö från fönsterbrädan – alltså insidan – innan jag kunde stänga fönstret. Vi har såna där ålderdomliga fönster, ett fönster som går utåt och ett innanfönster som går inåt. Det är charmigt, men lite krångligt. Igår natt låg snöstormen på rakt mot fönstret.

I natt snöade det faktiskt inte. I alla fall inte horisontellt. I stället kom snöplogen klockan sex. Ingen i familjen hade för avsikt att stiga upp så dags. Allra minst jag. Men ingen annan än jag vaknade heller.

Den öppna dörrens politik var Deng Xiaopings sätt att öka den ekonomiska tillväxten i Kina. Sedan han låtit mörda tusentals människor i Massakern på Himmelska fridens torg i juni 1989 stängdes dörren åter – utifrån.

Sanningens ögonblick

I november uruppförde jag Karin Höghielms verk ”Rökstenen” för blandad kör, brass, slagverk, orgel och solo. Verket och resten av konserten spelades in av SR P2 och sänds nu på lördag den 6 februari i P2 Live klassiskt kl. 15.00.

Det är naturligtvis skitnervöst. Visst tyckte jag – och många med mig att konserten gick bra, men det är ju en helt annan sak att möta musiken face-to-face eller ear-to-face och uppleva stundens njutning, än att få en inspelad version serverad i köket eller vardagsrummet. Men det är ju bra musik och bra musik ska ju klara av det mesta.

Vill man höra ”Rökstenen” live går det bra den 27 mars kl 17 på hemmaplan, dvs. i Röks kyrka.

Dialektmysteriet

Mannen på tåget, Martin heter han, delar generöst med sig av sitt liv till oss medresenärer. I det ena telefonsamtalet efter det andra får vi höra detaljer om hans arbetsliv och familj. Vi får veta att företagets säljare Jörgen ”fan inte är klok” och ”så jävla dum i huvet” att han borde avskedas. Och han ”ljuger hela tiden”, Jörgen alltså. Resan blir plågsam och jag försöker skärma av Martin med Stravinskij. Det värsta är kanske ändå inte vad Martin säger. Det värsta är dialekten; han talar Sveriges fulaste dialekt, en omisskännlig göingska från Kristianstad.

I Malmö går jag från mitt hotell bakom Centralen hela stråket genom stan över Stortorget, Gustav Adolfs torg och Triangeln till Möllan (Möllevångstorget). Varje gång jag är i Malmö tänker jag på Jaques Werup och hans skildringar av Malmö och malmöiterna, men också på Ståkkålms-Ringo, en serie av Tony Manieri som gick i Kvällsposten för länge sedan…



Båda har det gemensamt att de skildrar Malmö, dess befolkning och språk. Jaques jobbade jag ihop med en gång på en kurs i Vadstena och jag minns särskilt en frukost på Klosterhotellet då vi samtalade om det genuint malmöitiska. När jag går min promenad lyssnar jag efter språket, men ingenstans hör jag det; då och då uppfattar jag något som kan vara rosengårdssvenska alltså den sydsvenska varianten av rinkebysvenska. Den skånska som dominerar i folkhavet verkar vara samma perverterade skånska som numera breder ut sig, framför allt i Lund. Det är en skånska med skånsk satsmelodi och diftonger, men med tungspets-r.

I en affär talar expediten rosengårdsskånska, på restaurangen vid Möllan är det ingen skånska alls.

Taxichauffören som kör hem mig är förstås inte född i Sverige, men han verkar heller inte varit så länge i Malmö för att ha tillägnat sig någon dialekt. Han är dock ett socialt fenomen och leder samtalet från ”Varifrån Ni kommer?”, via vädret, ishockey och svininfluensan till politik och deklarerar strax innan vi är framme att han ska rösta på Reinfeldt och Anders Borg. ”Dom jorr bra joob!”

Men på morgonen då jag väcks av ett bygge utanför mitt fönster hör jag den i alla fall, malmöitiskan, byggjobbarna emellan. Den av alla de skånska dialekter som känns mest genuin och kanske är vackrast.

Ordningen är återställd.

Om vänlighet, latte och accenter

I en som vanligt välskriven krönika i dagens Corren skriver Johan Sievers om hur vi bemöter varandra. Hur vi beter oss – okända människor emellan. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” är en bra regel som människor försökt använda i flera tusen år. Dags att börja tillämpa den, den så kallade gyllene regeln.

Och accenter och latte då? Jo av olika skäl illustreras artikeln av en kopp ”caffè latte”. Bildtexten säger ”En latté på […]”.

Eftersom mat- och restaurangbranschen översvämmas av franska och italienska ord är det just där man hittar de mest förtjusande felaktiga tillämpningarna av accenter och apostrofer. Jag kan nu lägga latté till min lista med chokladmoussé, entrecoté, alla carté, champagné, m.fl.