Efter att jag tillbringat bara några veckor i bloggvärlden har du blivit min absoluta favorit. Dina vackra ord, kloka aforismer och koncentrerade poetiska tankar gör mig lycklig och grön av avund.
Din produktivitet gör mig andlös.
Din skarpa analys av livet omkring dig ger andra glädje, mod och livslust.
Du rör dig till och med ledigt i språkligt bunden form.
Jag är en kritisk jävel. Har svårt för banaliteter, särskrivningar, taffliga rim, orytmiska verser. (Värst är nog limerickar med för långa rader.) Jag står inte ut med felstavningar (hyffsat verkar ligga på topplistan just nu) eller allmän okunskap.
Snobb? Ja säkert. Men också med stora krav på mig själv.
Så stora att jag nog inte borde ha skrivit vare sig det här eller något annat heller för den delen.
Men tack, Lindansaren! Fortsätt dansa.
Gör dina krumsprång på slak lina – och visa dig på den styva.
2 kommentarer:
Rodnande läser jag de rader
som gör mig väldigt varm
och oerhört
så in i Norden
glader ;-)
......ett sting av osäkerhet.
Menade han alls mig?
Dina ord ger mig ny kraft åt min, ofta vacklande, tro på mig själv.
Ett stort tack till dig!
För övrigt finns det inte några instrument som kan mäta sig med våra stämband! Vi ÄR musiken.
Hrmpf. Jo. En trumpet.
Skicka en kommentar