När jag för första gången kommer till Prag, Smetanas, Dvořáks och Janáčeks Prag, är det förstås med stor vördnad och stora förväntningar. Ändå är det inte de stora kompositörerna som upptar mina tankar utan några rader av Rilke kommer för mig:
"En svan glider fram på vattnet helt omgiven av sig själv, som ett flytande konstverk; på samma sätt ter sig i vissa stunder en älskad varelse som en rymd i rörelse."
Denna Rilkesvan har följt mig på avstånd sedan jag först stiftade bekantskap med Hindemiths sex Rilkesånger. Och i Prag, Rilkes födelsestad, dyker hon upp omgiven av sig själv. Hon är närmare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar